tusenoennatt

 

Känner att jag måste skriva ett inlägg, då jag förstått att jag faktiskt har följare som dagligen läser i min blogg, och för det är jag enormt stolt. Jag har också förstått att jag har erfarenheter och en förmåga att dela med mig och inspirera som betyder något, och för det är jag återigen stolt. Här sitter jag i min stuga och funderar och känner och reagerar dagligen, så mycket att min kropp och min hjärna stundom bränner slut, för ett tag, för jag reser mig alltid, för det både måste och vill jag, för det är mitt ansvar och min plikt och min orubbliga vilja.

Idag är det Ångest som är på agendan, men inte min den här gången, utan en "medlidande" som nu upplever denna enorma smärta, och det väcker starka känslor i mig av förståelse och medlidande, och jag både vill och kan hjälpa, genom att dela med mig av mina erfarenheter och smärtsamt förvärvade lärdomar, och det är en lisa, för det det ger mina smärtor en mening, men inte bara för andra utan även för mig, för "...utan "smärtor", ingen glädje under skratten..." (Malvina: Ola Magnell). 

 

 

"Ångest har i alla tider givit stark livskänsla. Dagens mest livsdugliga människor är kanske de man kallar neurotiker." (Elsa Grass)

 

"Ångest är det pris vi betalar för sinnets rörlighet. Växter och stenar känner ingen ångest." (Hans Kudszus)

 

"Den som aldrig känner ångest saknar något som ingen kan vara utan: fantasi." (Herta Muller)

 

"Intet är mer fruktansvärt än fruktan själv." (Francis Bacon)

 

"Det man har lärt sig att förstå fruktar man inte längre" (Marie Curie)

 

"Det jag fruktar mest är fruktan själv." (Michel de Montaigne)

 

"Graden av oro är en måttstock för intelligensen." (Friedrich Nietzsche)

 

"Medan man gråter sörjer man mindre, medan man slåss hatar man mindre, medan man flyr känner man mindre fruktan." (Franklin D.Roosevelt)