Liten på jorden men stor i orden.
Har legat utslagen hela dagen utan att knappt orka gå på toaletten, än mindre äta.De senaste dagarna har jag engagerat mig känslomässigt enormt starkt mot den rasistiska våg som ungdomarnas upptåg i bl.a. Husby get upphov till, inte minst på Facebook, som är det "liv" och det sammanhang jag är begränsad till i.o.m. min sjukskrivning och påföljande arbetslöshet tillika flytt från "ära och redlighet". Jag gråter och skakar av ilska och frustration och de som inte förstår bättre säger att jag ska lugna mig och släppa det. Men tystnad är inget alternativ, ej heller att sköta mig själv och skita i andra. Min hälsa är viktig, ja, men även om jag är liten på jorden kan jag vara stor i orden och många bäckar små blir snart en stor å och jag önskar mig en proteststorm mot rasism stor som en Tsunami. Att dylikt känsloengagemang inte är bra för min något skadade och utmattade hjärna kan och vill jag inte ta hänsyn till, det är ett litet pris att betala jämfört med den skada rasism, ojämlikhet och orättvisor gör och vad den kostar alla, från enskilda individer, till samhällen och den jord vi befolkar i civilisationens namn. Så tänker jag och säger jag här där jag ligger i min soffa utan att orka varken äta eller laga mat eller någonting annat heller för den delen.
Kommentarer
Trackback
