Naturmedicin
Trots att jag inte sovit mycket inatt, ska jag gå upp med solen, och sätta som målsättning och ambition, att tillbringa så många vakna timmar som möjligt ute, belyst av den. Våra hjärnor behöver den,för vitaminer, hormoner, balans och rytm. Som annars kan rubbas, och ge brister och depressioner. Jag har både och, och detta verkar som en relativt enkel, och mycket sund medicin, som kan hålla doktorn och andra preparat borta! Och som alltid i livet: No pain, no gain!
Man kan inte älska alla, eller?
Jag både förstår att alla inte älskar mig, och vet att jag inte kan begära det heller. Lika lite som omvänt förhållande gäller. Jag kan på sin höjd önska respekt och förståelse för den jag är, och även detta gäller omvänt. Och detta gäller såklart i alla mellanmänskliga förhållanden och relationer, såväl i de närmaste, som i de samhälleliga, och i förlängningen globala förhållanden och relationer vi alla ingår i, i den stund vi föds på jorden. Det viktiga är att vi inte kräver av andra det vi inte ger själva, vilket är ett förhållande jag ser mycket och mer av,och som skrämmer mig.Men jag tror ändå att man måste älska sig själv för att kunna älska andra, och det är svårt utan goda förutsättningar, då det är svårt även MED goda förutsättningar!
Det blir vad man gör det till
Varför har jag så tokiga, konstiga, läskiga, drömmar nu? Och ytlig sömn, lättstörd, lättväckt. Blir dålig smak och dålig stämning. Och huvudvärken envisas, liksom jag, att inte ta varken sömntablett eller huvudvärkstablett. Jag tar tillräckligt med kemikalier ändå. Men man får det inte roligare än man gör sig, och jag ska byta onödigt tråkigt mot nödvändigt roligt, så långt det går, om det går.
Drömbearbetning
Har sovit dåligt, och drömt mycket och jobbigt. Huvudvärk, klump i magen, och lite hjärtesorg, av sånt som varit, och tider och människor som flytt! Lite julstämning i köket kanske piggar upp och lättar upp stämningen kan man hoppas.
Tar mig en funderare
Vaknar och förblir vaken, när jag borde sova. Mycket, för mycket, som snurrar och surrar i huvudet. Planer och tankar, och lite stress och oro. Inte bara Guds vägar äro outgrundliga, och jag vill ha ordning och reda och löning på freda. Men trygghet kan vara både nödvändigt, och tråkigt. Moment 22, eller både ha kakan och äta upp den. Men många nätter av mycket och god sömn den sista tiden har ändå läkt, helat och gett mig ny kraft, ny ork, nytt mod, tro, hopp och kärlek. Jag tar mig väl en huvudvärkstablett, och en funderare, och väntar på att somna om. Det blir nog bra det här. :-)
Julen står för dörren
Det blir ännu en jul! Halleluja, jag vill tacka livet!!! :-D <3 Den 5e granen ska stjälas, och pyntas, och stå och barra i stugan! Doften av apelsin, pepparkaka och glögg ska vara stark i rummen. Många skinkmackor och tallrikar med gröt! Juleljus och julefrid och fröjd! Tomtar och troll, adventskalender, och som klimax julbord, med allt man önska kan av julens goda traditioner! Sist men inte minst, julmusik, i tid och otid!!!! :-D <3
Måndag
Nu är han iväg, katterna matade, snabbmacka och lussebulle intagen, och jag tillbaka ensam i sovrum och sängvärme. Drygt 8 timmars god nattsömn, så mycket bättre förberedd inför dagens utmaningar och överraskningar kan man inte vara. Nu ska jag dessutom söva mig med att lyssna på en av mina filosofiska och psykologiska böcker i mobilen.
Nu hörde jag att även dottern lämnade byggnaden, och jag är lämnad ensam i densamma, med katterna och husliga görandena (jag raderade ordet plikterna, för det har jag lärt av livet, och psykologerna.) Nu är jag nyfiken på vad som väntar bakom mörkläggningsgardinerna och dörrarna. Glad att jag har nyfikenheten kvar, och även både mod och kraft att öppna både ögon och dörrar. Godmorgon världen!
Klimax eller antiklimax? Det blir vad man gör det till?
Fredag, och mera antiklimax än klimax, då det är som det är. Men jag får lära om, och anpassa och acceptera, och hitta nya glädjeämnen och nya sätt att glädjas. Och jag gör så gott jag kan, men kan nog behöva hjälp ibland, och oftare än Ni tror, trots allt, och kanske oftare än Jag förstått och insett själv, trots allt. Men jag lär så länge jag lever. Att skriva listor, har sina sidor. Att skriva Dethärgörmiggladlista kan även göra mig ledsen, då mycket inte blir gjort eller ens kan göras.
Valofrihet
Vaknar ju när hans klocka "ringer". Det gör katterna också. Sedan har vi svårt att somna om. Men finns ingen rim och reson i att gå upp nu, för mig. Så jag har stängt ute katter och ljud och ljus,och släpper bara in intryck av eget val. Eller inte? Vissa påstår att vi kan välja våra tankar, och jag tänker påstå motsatsen. Förtränga gör man om man inte har andra val. Jag kan inte förtränga, alltså måste jag ofrivilligt tampas med ofrivilligt uppkomna tankemyriader. Vissa kallar det älta, och de har rätt.
Vem?
Vem ska jag gråta hos, när du inte är hos mig? Vem ska jag prata med? Vem lyssnar? Lyssnar du verkligen, när jag lättar mitt hjärta för dig? Du torkar mina tårar, men förstår du verkligen varför jag gråter? Kärleken dör när den inte får föda. Jag orkar inte äta, dör jag då? Jag ger dig både min smärta och min kärlek. Blir det ett nollsummespel? Jag vill, kan och orkar inte spela.
Yrsel
Koffeinet visste var det tog, tjoho! -Sprit någon? -Nej, tack, det räcker bra med yrsel här! Man får ta det onda med det goda? Önskar förstås att jag kunde vara piggelin, utan "vitamin" eller annat tillskott. Nu hjälper varken tillskott av vitamin, eller något annat tänkbart eller otänkbart! Men man tager vad man haver, och man gör så gott man kan!
Kris och utveckling
Lyssnade till psykologiboken Kris och utveckling, och somnade efter barnets första år. Vaknade till mitt eget barn, inne på sitt 20e år, som tömde diskmaskinen och sedan gick till jobbet. Nu har jag och Stig dragit oss, till efter solens uppstigande, och jag känner mig manad till detsamma. Godmorgon på mig och er! :-)
Sömnlöshet
Har ätit frukost, efter en sömnlös natt. Har farit runt i sängen som en propeller, medans jag och säng blivit allt svettigare. Resultatet är ångest, tårar, huvudvärk, och noll motståndskraft. Att ha tre rådjur i trädgården, en älskad famn att gråta i, och trots allt en hel massa att leva för och fortsätta kämpa för, och jag vill tacka livet. Nu måste jag få sova några timmar.
Duktig
Varken kaffe eller smörgås tog bort huvudvärken eller sömnigheten eller irritabiliteten. Men doktorn ringde och bekräftade att allt som inte är som det borde är som det ska. Ute är det fabulöst vackert, inne och inombords mera stökigt. Jag har bestämt mig för att vara sådär jobbigt duktig, som ger uppmuntrande leenden och dunkar i ryggen, om man nu skulle träffa någon, vilket jag ju inte gör. Jag ska ta mig ut på en åtminstone halvtimmeslång promenad, för 30min är den magiska gränsen för ultimat välmående, har duktiga jag läst mig till. Sedan kan jag känna mig så välmående och duktig att jag förtjänat att vila, som ju också är duktigt.
Inget ljus i tunneln
Så fasligt rädd och ledsen. Man tror att det värsta som kan hända hände den 14/4 2012 när man innan man fyllt 44år får en massiv hjärnblödning. Sedan får man hoppet åter när man ser att "det var ju inte så farligt" jag kan nästan allt jag kunde innan, så med lite träning och med tiden blir nog allt bra och som det var. Och jag tränar och hoppas och blir bättre, och nästan bra. Då kommer följdsjukdomar och jag krampar mig medvetslös och får diagnos Epilepsi, eller inte, för ingen ger klara besked, för ingen vet. Jag söker med ljus och lykta och envishet och enträgenhet svar, men får inga. Nu mår jag ännu sämre, och läser på om Diabetes som ger de symptom jag har. Plötsligt tröttare än någonsin, höll på köra i diket med hela familjen för jag i mörkret inte såg avfarten m.m m.m. Jag är livrädd, mörkrädd och jätteledsen! Ska det aldrig ta slut, eller är det slut?
Mörkrädd
Jag vill inte vara sjuk längre. Iallafall vill jag ha en diagnos och en plan. Jag är både höjdrädd och mörkrädd. Det suger i magen att sväva i fritt fall, och det är obehagligt och farligt att inte se i mörker.
Ett guldmynt med två sidor
Tvåsamheten har sina sidor, och man får ta det onda med det goda. I äktenskapet lovar man varandra trohet och kärlek, i vått och i torrt, men det är inte alltid lätt. Om detta går att tänka och tycka, känna och säga mycket, som redan blivit sagt, tyckt och tänkt. Det som triggade mitt behov av att uttrycka något som helst i ämnet var den frustration som så lätt triggas av allt som går att mätas i form av rättvist och jämlikt, och som i sin tur kan triggas av en otömd diskmaskin, ett urdrucket mjölkpaket, en otömd kattlåda etc, trots att andra dagar motsatt förhållande gäller när man möts av skinande blank diskbänk, utburna sopor, rengjord toalettstol etc, som alltså har sin grund i mer eller mindre grundade eller ogrundade föreställningar om saker och ting och förhållandena dessa emellan. Istället för ett i affekt skrivet inlägg i ämnet, väljer jag att publicera, några i min mening och av mig väl utvalda citat:
Ämnet är Kärlek. Kärlek som vi är många som desperat sökt eller söker efter, Kärlek som vi har så olika uppfattning om vad det är eller så dålig insikt om vad det är eller kanske bör vara, vad vet jag?!
Så här säger Liza Blonde: "Det finns tre slags kärlek: den lyckliga den olyckliga och den trofasta. En utopi, en tvångstanke och en absurditet."
Så här säger Ritt Bjerregaard:
"Jag tycker inte att kärleken har särskilt mycket med stearinljus och rosor att göra. Den har mer att göra med att man vill kärlek, att man satsar på den. Lägger ned tid, gör sig besvär."
Oriana Fallaci: "Om kärlek talar präster,reklamaffischer, författare, politiker och de som älskar, och medan de talar för kärleken och säger att den är ett medel mot alla tragedier, sårar och förråder och dödar de kroppar och själar."
Anais Nin: "Kärleken dör aldrig en naturlig död. Den dör därför att vi inte vet hur vi ska föra nytt vatten till dess källa, den dör av blindhet och misstag och svek. Den dör av sjukdomar och av sår, den dör av trötthet. Den blir sjuk, anlupen, men den dör aldrig en naturlig död. Alla skulle kunna anklagas för mordet på sin egen kärlek."
Jag kan bara hoppas att jag lärde av mitt misstag, och att jag nu ser klarare och friskare på min kärlek, som jag förunnades att ännu en gång få uppleva och känna, och att Vi klarar av det allt annat än lätta arbetet och uppgiften att vårda den och varandra ömt och med respekt, med vidöppna klara ögon och hjärtan!
När jag och min make gifte oss i midsommar, under eken i vår trädgård, var det till dessa ord, av Khalil Gibran i Profeten
" Älska varandra men gör inte kärleken till en boja. Låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder. Fyll varandras bägare men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada men låt också den andre vara ensam, liksom strängarna på en luta är ensamma fastän de skälver av samma musik. Skänk era hjärtan, men inte i varandras förvar, ty endast Livets hand kan rymma era hjärtan. Stå vid varandras sida, dock inte alltför nära, ty templets pelare står åtskilda, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga."
Dessa ord må vi icke glömma, och om dessa ord måste vi ständigt påmminnas och påminna oss om! Länge leve kärleken!
Carpe Diem?
Inte pigg och glad, men inte lust att sova bort min dag.
Tillit och trygghet
Vi måste vara rädda om oss, och varandra, men inte vara rädda för varandra. Jag måste lita på mig, och andra. Lita på att det är bra, så bra det kan bli, och det som inte är bra går att förändra, lita på det. För att ändra inställning till det som är, räcker ofta långt.
Det gäller att prioritera rätt, men det är inte lätt!
Håller på att somna framför datorn, med Leif varm och högt spinnande i famnen. Nattvak måste det bli slut med. Inte lyssna på ljudböcker, som handlar om mig och mitt liv, typ, och triggar känslor och tankar till myriader i huvud och mage. Måste ta itu med min mentala hälsa nu och först, prio 1, min fysiska hälsa, lika viktig, och går hand i hand, prio 1b. Om och först när det är gjort kan jag ta hand om allt det andra.
Sova bör man
Vad har jag lärt mig av detta? Ja, att jag inte ska lyssna på ljudbok om jag vill somna om och sova på natten. Å andra sidan är natten en bra tid att lyssna på ljudbok, då inget stör. Man kan också undra varför det är så svårt att sova, när man är så trött. Å andra sidan är jag nästan lika trött, även om jag sovit. Kontentan är ändock att sömn är nödvändigt och just därför ett problem att den inte fungerar. Att jag dessutom är tröttare än normalt och normala, och behöver mer sömn än normalt och normala, förvärrar problemet, och förklarar varför hjärnskadade med konstaterad hjärntrötthet, som dessutom förvärras av depressiv period, måste vara sjukskrivna, och inte klarar dagligt arbete.
Uppochner
Var tvungen att börja dagen med våta kinder. Passar på när jag har en famn att gråta i och får tröst, innan han måste gå mot bussen och jobbet. Tårar löser upp och rensar sikten, när någon lyssnar och torkar bort dem. Nu är tystnad i mörker. Om ett tag blir det livat på loftet, då dottern, utan snooze, ska upp och iväg, och även hon vara duktig på jobbet, äpplet faller inte långt, jag är stolt. Nu vill jag och ska försöka somna om. Men natten har varit god, utan uppvaknanden och onda drömmar, och det är en enorm lisa.
Jag lyssnade på Minimeditationer, innan jag somnade om. Och uppvaknandet var utan ångest, lätt i kropp och själ. Ute är det dimmigt och grått, men jag blir varm av Leffe i min famn, och synen av mina andra fyrbenta vänner och familj ute i trädgården, där de får stanna, tills jag ätit upp min smörgås, minst. Ibland är det upp, ibland ner, ibland uppochner, men det svänger ju, dödsskönt! Vad ska man göra idag? Om det inte svänger alltför fort, och inte just nu, så funderar jag på vart jag kan svänga mina lurviga, på en promenad, i kvarteret eller trakten. :-D
Dålig stämning
Dålig stämning, med outtalade men inte outtryckta känslor. Trötthet, tristess och frustration, och oförmåga att göra något åt en situation. Alla gör vi så gott vi kan, men alla kan inte lika mycket, kan inte göra lika mycket, eller gör lika mycket, av olika anledningar. Krav och förväntningar, förhoppningar och besvikelser, av olika slag. Jag ställer krav och har förväntningar och förhoppningar. Hon bor hemma, mer eller mindre mot sin, men även min vilja. Hon ställer krav och har förväntningar och förhoppningar. Jag gör så gott jag kan. Det gör hon också, liksom resten av familjen. Men förutom plikter har vi alla rätt till viljor, och där kan egot störa kollektivet.
Det finns måsten
12.00:
Påminnelse på två timmar innan aktivitet ringde just. Just nu har jag svårt att hålla nacke och ögon uppe. Frågan och dilemmat är vad jag ska göra då? Aktiviteten är av typen Måste. Jag ska få en timmes välbehövlig terapi, men att ta sig dit är en enorm utmaning, och just nu känns det som en omöjlighet. Jag vet att jag både kommer att ta mig dit, och att terapin kommer att ge mig de nödvändiga verktyg jag behöver för att ta mig igenom resten av dagen, och den närmaste framtiden. Verktygen heter bl.a. struktur, fokus, bekräftelse, mod, hopp och tro. Den bästa och nog enda metod jag har att tillgå för att klara detta nu, är en stunds meditation och Mindfulness för att inte hinna krampa ihop i tårar och ångest, som hela tiden ligger på lur.
Morgonångest
10.00:
Visserligen skiner solen, utanför mina gardinlösa smutsiga fönster, men ångestkänslor kom strax efter uppvaknandet, och jag blir både rädd, trött och ledsen. Att jag har terapitid i eftermiddag lugnar och tröstar något, och om jag kravlar mig ur sängen och går upp till mina katter och äter lite frukost med dem, kanske ångestknuten i magen släpper något. Hoppas.
10.15:
Överambitiöst. Jag fick på mig kläder, men börja och konfrontera dagen och utmana var för tidigt. Sängvärmen fanns kvar, och det tjockare täcket skyddar. Leif bryr sig inte om mitt misslyckande utan ligger lugnt bredvid mig och spinner och fräschar upp sig.
Kärlek och omtanke
Den lycka man kan känna när man i det skoningslösa solljuset ser att någon torkat skåpluckorna, lådorna och diskmaskinen, där det igår hade runnit okända vätskor och substanser i rännilar, som höll på att reta gallfeber på mig, men som jag i tyst protest vägrade torka bort. Jag älskar honom så mycket!
Modlöst brev till rehabkoordinator
"Jag har pratat med min medicinskt ansvarige läkare, och hon hade skickat remisser till olika instanser. Hon tyckte det var konstigt att jag inte fått respons och tyckte jag skulle ringa utskrivande läkare på medicin. Det har jag nu gjort, och hamnat i reception på telefontid hos receptionist. Hon kollade mitt personnummer och skulle vidarebefordra mina frågor tillsammans med remissen från Eskilstuna hon hittade i datasystemet till de båda läkare som varit ansvariga vid tidpunkterna för mina två olika utskrivningar inom kort tid från olika avdelningar på Kullbergska. Så jag väntar på respons. Angående min Waranmedicinering och uppföljning kring det rådde hon mig att knacka på hos någon sköterska på Pk-mottagningen, så det blir imorgon. Idag ska jag på terapi. Vi har återupptagit tätare konsultationer efter min försämrade psykiska hälsa och alla förvärrande omständigheter som drabbat mig den senaste tiden. Att jag nu förlorat hoppet om arbete och sysselsättning, tillsammans med orken, men inte förlorat lusten, bidrar till detta, samt att jag känner litet eller inget förtroende alls för min nya handläggare på Af, och inte minst ett icke-existerande osolidariskt välfärdssystem, och kanske lite förlorat förtroendet och hoppet om min egen förmåga, mig själv och mitt otursförföljda liv. Så ligger läget, just nu, i denna stund. Delvis uppåt, men många täta stunder neråt, framförallt i min trötta och modlösa ensamhet."