Kampen fortsätter
Man får ta det i små steg, och korta etapper! Från sängen till köket, via toaletten, och fixa frukost, räcker mer än väl! Att sedan få i sig frukosten, med allt vad det innebär, lyfta kopp, dricka, svälja, äta gröten med mera, kan vara långt utöver vad jag mäktar med. Det tar alltsomoftast sådan tid att både kaffet och gröten blivit iskall, och sedan inte går att få ner alls! Att bli utskrattad och hånad för att man inte orkar duscha och tvätta håret, att man tar på sig de minst smutsiga och illaluktande av de kläder som ligger framme, är både oförstående och taskigt! För man gör så gott man kan! Nu sitter jag raggarduschad, med veckans outfit på mig, och försöker få ner resten av det microuppvärmda kaffet, inför resan till mataffären, som jag som vanligt bävar inför! Vissa dagar är bättre än andra, men vilka som blir vad är omöjligt att sia om och förutsäga! Visst spelar psyket en stor roll, men vissa saker går inte att tänka bort, eller sudda bort, då det är tankarna som tröttar, och även sådant som man kunnat glädjas åt, allt som hjärnan behöver bearbeta, som alla ljud, ljus och övriga intryck och uttryck runt omkring! Att min hjärna dessutom är överkänslig, och extra mottaglig för sinnesintryck och mänskliga uttryck, försvårar saken! Det som är min räddning och min styrka, är min starka personliga personlighet! Min starka kärlek till livet, och till de människor som ligger mig så varmt om hjärtat!
