Min Stroke, en förklaring.
Där kom huvudvärken, igen! Känns så tydligt att det är blodpropparna som ställer till det. Värker precis som en väl avgränsad blaffa på vänster frontallob, och brukar sedan sprida sig utåt och ner över huvudet och nacken. Men är det inte värre än så, kan jag stå ut, med glädje till och med! Jag lever ju, och kan känna smärta, och propparna är visserligen envisa, men blir inte fler, och jag blöder inte mer!!!
Intressant att veta, för att förstå vad som blev och är, är följande: "Den högra främre delen av pannloben, (där jag fick en blödning), reglerar känslor, som irritation, ilska, rädsla, att vara ledsen eller deprimerad. Den har också del i styrningen av vårt flykt- och kampsvar." (Wikipedia) "Den vänstra motsvarande delen, (där mina proppar är), styr över känslor med positiv klang som entusiasm, intresse, nyfikenhet, glädje och lycka!" (Wikipedia)
Är man då, som jag också är, förutom allting annat, en högsensitiv person (HSP), som känner mycket, ofta och starkt, har ett hett och starkt engagemang i mycket, ett hett temperament, och ett stort intresse för mycket, enorm nyfikenhet i det mesta, och lika brinnande glad och lycklig, som djupt bedövande olycklig, är huvudvärken högst naturlig! Och kanske ett tyst medhåll till den omedvetet vetande läkaren som varnade mig för alltför starka känslor för att inte drabbas av Stroke...! Då Stroken redan var ett faktum, var ju detta råd både korkat och osympatiskt....! Men jag är en förlåtande person...!!! ;-)
Sov du lilla videung!
Vi lägger oss tidigt, jag sover längre! Sjuksom och medicin gör mig naturligt onaturligt trött. Men min psykolog tror, att mitt enträgna arbete med mitt psyke och mentalitet, gett resultat i ökat lugn och mindre oro, och därav bättre och mera sömn! Alltså något bra, men jag hann bli orolig där för en stund! Nu ska mitt nya jag stiga upp och möta ännu en ny dag, med mera tillförsikt och mindre oro! Försöka duger!
Tisdag
Tisdag, snön lyser vit på taken, och på marken. Jag har ätit smörgås, varit dörrvakt, tömt kattlådor, och krupit tillbaka under varma täcket. Sotning idag, igen, och sotaren lär får pulsa till stegen! Sedan tid för blodprov och psykolog. Blir att räkna med god marginal i snökaoset. Sover och sover, och både ork och lust fattas mig! Fattar inte varför jag är så mycket tröttare än vanligt? Kanske blodprovet eller psykologen ger svar?
Nu är jag iallafall uppe, och påklädd, sängen bäddad, mattorna uppvikta, tvätten vikt, och sotaren kan komma! Jag har till och med snöbefriat veranda och trapp, och skottat valda delar av uppfarten! Man vill ju inte skämma ut sig, och bli omtalad i negativa ordalag, på den nyfikna bygden!
Fortfarande i väntan på sotaren, som tidsobestämt sotningen, med 3 timmars marginal, tar jag mig en påtår, gruvligt illasmakande, och måttligt uppiggande, snabbkaffe! Men tänker ändå, där jag sitter vid mitt ickehantverksmässigt vitmålade köksbord, i mitt tillika vitmålade kök, och tittar ut genom fönstret, över absolut otroligt vacker vit trädgård, med rö som vajar för vinden, och snötyngda grenar på äppelträden, och där spåren i snön är av kattassar gjorda, att jag är så lycklig, att jag fortfarande kan sitta här, i mitt Hem ljuva hem, i trygg och harmonisk värme, med tro, hopp och kärlek! Dagar som kommer, och går, där mörker blandas med ljus, lika säkert som årstidens växlingar! Jag vill tacka livet!!!
Tråkigt
Så tråkigt att vara sjukskriven, när man inte känner sig sjuk! Så tråkigt att vara sjukskriven så länge, för att man är så sjuk! Så tråkigt att behöva acceptera, detta faktum!!! Det som egentligen är tråkigt, är ensamheten, och sysslolösheten! Så det får jag ta och komma på ett sätt att göra något åt!
Behagligt
Nu brinner det i kakelugnen, och snart ska huset ha behaglig temperatur! Jag sitter i fåtöljen, med fötterna på fotpallen, och kaffekoppen i handen, och skådar in i eldens magiska värld! Det enda som stör, är den envisa värken i mitt huvud, som blir av att blodet ej tillåts strömma fritt, utan stoppas upp av de envisa blodpropparna, som tydligen inte vill ge med sig! Det är farligt att tänka för mycket, men bra att tänka mycket! Att oroa mig, är det som ger värken, och som jag måste sluta med, tänker jag!
Kaos
Otålig, osäker, oviss! Irriterad, ledsen, frustrerad! Tankarna rusar runt runt, utan mål eller mening! Oroar mig för morgondagen och framtiden, ältar gårdagen och dåtiden, missar nuet, varat, mig själv och livet! Upplever det svåra, och gör det svårare! Missar det viktiga, det goda!
Högkänslighet!
Idag tänker jag skriva om det, varav både hjärtat och hjärnan är fullt, att vara högkänslig!
Jag har i hela mitt liv, känt mig både annorlunda, och utanför. Mer som barn, men mindre med åren, åldern, och gjorda lärdomar och erfarenheter ! Som äldre, varit rädd att vara, och uppfattas som, dum, i betydelsen korkad! Senare i förhållanden, både med partners och vissa vänner, som neurotisk och jobbig! Detta är känslor som jag dolt, eller velat dölja, eller förträngt, mer eller mindre väl!
Vad är då en högkänslig person?
"HUDLÖS. Upp emot var femte person är en HSP – en highly sensitive person.
Psykologen Elaine Aron beskriver det som att "man har en så låg tröskel för sinnesintryck att det påverkar hela livet. Och att känsligheten kan vara både en sårbarhet och en gåva. Högkänsliga har ett rikt inre liv. Ett knoppande träd kan ge dem ett lyckorus.
Psykologen Elaine Aron beskriver det som att "man har en så låg tröskel för sinnesintryck att det påverkar hela livet. Och att känsligheten kan vara både en sårbarhet och en gåva. Högkänsliga har ett rikt inre liv. Ett knoppande träd kan ge dem ett lyckorus.
Högkänsliga personer löper också en viss ökad risk att drabbas av depression, ångest och andra stressrelaterade symtom.
Högkänsligheten är ett personlighetsdrag, understryker Elaine Aron. På samma sätt som vissa har utrustats med en ovanligt hög ”gåsfaktor” som gör att de flesta motgångar rinner av, påverkas dessa människor extra mycket av såväl känslomässiga som sensoriska sinnesintryck."
"Högkänsliga personer har ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittsmänniskan. Hjärnan fungerar också lite annorlunda. Det gör att högkänsliga lägger märke till mer, tar in mer intryck och bearbetar dem djupare. Det gör att de behöver mer tid och energi för att smälta intryck."!
"De är utåtriktade och älskar sociala tillställningar. Men eftersom de samtidigt är ”högkänsliga” riskerar de att bli fullständigt utmattade av dem."
"Ena stunden stridbara amazoner på barrikaderna. I nästa små hulkande knytt i gråtpölen."
"– Är man nöjd med att sitta under korkeken och lukta på blommorna är det kanske lättare att hantera sin känslighet. Men om man i stället är väldigt social och utåtriktad, utsätter man sig lätt för allt för många intryck, som ens högkänsliga hjärna sedan inte klarar av att filtrera och bearbeta. Då kan det bli riktigt besvärligt,"
Det mesta jag klippt ut och citerat ovan, är sagt och tyckt, av författarna till boken "Drunkna inte i dina känslor", som för första gången på svenska och i Sverige, sprider den vetenskap och kunskap om denna personlighetstyp, som amerikanska psykologen och forskaren Elaine Aron, betecknar med begreppet ”highly sensitive person”. som på svenska blir högkänslig!
"Bättre lite skit i hörnen, än ett rent helvete"?
Städa bort ångest, är en beprövad och erkänd metod!? Fungerar på mig iallafall, och iallafall för stunden! Vilket som kommer först, är iofs frågan? Stöket, städningen, eller ångesten? Min dotter "hotar" med att flytta hemifrån, och det smärtar och drar i navelsträngen! Skräckblandad förtjusning?! Rädd för osäker förändring, för vad förändringen kommer att innebära! Men jag som inte gjort annat än kastat mig ut i det okända! Alltsomoftast utan varesig skyddsutrustning eller fallskärm! Kan tyckas att jag borde vara både härdad, och kanske förhärdad!? Men icke!
Dagsverke utan lön?!
En dags gott dagsverke, får man betala för, och inte betalt för! Sömn, sömn, sömn, sova, sova, sova..! Nåväl, sömnen blir djupare och återhämtningen godare! Och det är väl en lön och belöning god som någon, för en sjukling vars sjukdom just ger trötthet, och vars hjärna läks av sömn! Men någon måtta får det vara, med allting, i mellanmjölkens men inte medelmåttans land! Nu ska ljuset släppas in, och jag ska upp ur sängen och ut ur dimman! För aktivitet krävs också,både för nämnda hjärna, och sist men inte minst för medföljande kropp!
En stunds eftertanke och självrannsakan!
En stunds eftertanke och självrannsakan! Något som många, eller alla, eller ingen, borde ägna sig mer eller mindre åt!? Idag slog en självinsikt mig! Och som många självinsikter, kan dessa både komma som en överraskning, och som en ganska, både plågsam och pinsam uppenbarelse! Nu ska ni få höra! Jag fann mig sittandes, dömandes och kritiserandes, andras inlägg och utlägg! Jag dömde, både som jury och domare, utan möjlighet för åtalad och anklagad att försvara sig eller få en försvarare! Det värsta var, att jag dömde för brott, som jag själv begått och stadigt begår! Vid närmare eftertanke slog det mig, att jag gör dylikt mest hela tiden! Och ingen går säker, för mitt dömande eller utdömande! Det gäller inringare till P1s Ring P1, det gäller författare, politiker, Svenssons och Jönssons, af och von, män och kvinnor, unga och gamla, svarta och vita... Listan kan göras, i det närmaste, oändlig! Jag sitter och anser mig vara, både bättre vetande, mer insiktsfull och ansvarsfull! Mer allt, skulle jag nästan kunna säga! Trots detta, eller egentligen, på grund av detta, påstår, anser, och vet, min insiktsfulla och kloka Psykolog att, jag saknar självkänsla! Självförtroende har jag, stundtals, menar hon vidare, men även det i begränsad omfattning! Mycket, eller allt, pekar enligt många olika teorier på, att människor med dålig självkänsla, eller i avsaknad av, är de som är de snabbaste och elakaste fördömarna, domarna och förövarna! Att älska sig själv, är inte detsamma som att vara självgod! Att älska sig själv, är att vara medmänsklig, empatisk och sympatisk! Så min insiktsfulla slutsats, blir vid närmare eftertanke, att jag nu ska räta på ryggen, höja blicken, och titta på mig själv i spegeln, med ett leende, och se på mig själv med en kärleksfull och beundrande blick! Med samma leende och samma blick, ska jag sedan möta och bemöta världen, människor och medmänniskor!!!
Tankar för dagen, vid köksbordet, i Hem ljuva hem! Love, peace, and understanding! :-D <3
Dagar
Dagarna går! Ibland fort, ibland för fort, ibland outhärdligt långsamt! Dagar med mening, dagar utan mening, men alla dagar som kommer och går, är livet! Minnesvärda dagar, och dagar man vill glömma, dagar man minns, och dagar man glömt och glömmer! Idag är en ny dag, imorgon är en annan dag, igår finns bara kvar, som en erfarenhet att använda till att göra nya! Väl mött!
"Av vad hjärtat är fullt talar munnen!"
Har ett litet snack om livet, mellan erfaren (jag), och oerfaren (äldre tonåring, tillika min dotters, icke ont anande flickvän), som med eller mot sin vilja, som frukostsällskap, lyssnar till min utläggning, och "lärorika"? eller avskräckande? berättelse, om hur livet kan bli ibland, om man är som jag! Av vad hjärtat...och ketchupeffekt..., då en lärarinna, som saknar sitt arbete, och sin mission/uppgift, att lära ut m.m. m.m., inte kan/får göra just detta, tar tillfället och varje tillfälle i akt, att undervisa, upplysa (trakassera? ;-O). Men också saknar, helt enkelt, social samvaro och socialt utbyte, att tala till någon och bli tilltalad, och inte vara utlämnad till envägskommunikation, till i bästa fall egen spegelbild, eller i värsta fall egna hjärnspöken!
Kaffe
Efter knappt en timmes vakentid, klubbade tröttheten till mig, igen! Som vanligt lömskt från ingenstans utan förvarning! Jag hade försökt undvika den där plågsamma koppen kaffe, då jag fortfarande, efter dryga 15 år sedan min första frivilligt intagna kopp, inte lärt mig uppskatta denna gruvligt illasmakande dryck! Dock har jag upptäckt dess något uppiggande effekt, och jag är beredd att offra mycket för en stunds pigghet! Att jag inte nyttjar andra substanser med ändelsen ...in har ju sina både förklarliga och "oförklarliga" skäl! ;-)
Till min kännedom utkom i dagarna en studie som säger sig påvisa positiva hälsoeffekter utav kaffe: I Aftonbladet den 13/1-2014 stod att läsa:
"STOCKHOLM. På senare år har en rad vetenskapliga studier visat att kaffe har positiva hälsoeffekter. Nu visar ny forskning att kaffe även kan förbättra minnet och underlätta inlärning, skriver Dagens Nyheter.Det är forskare vid University of California i USA som låtit försökspersoner identifiera olika föremål på fotografier. De som fick 200 mg koffein kom dagen efter ihåg detaljer bättre än de som fått placebo.Studien publiceras i Nature Neuroscience."
Så om kaffe numera räknas som hälsodryck, greppar jag min nu avsvalnade kopp kaffe med glädje, och sväljer den bittra medicinen! :-D
Är ångest verkligen min arvedel?
Ska till psykologen idag! Idag ska jag prata om min oro och rädsla! Ett nytt år, utan nyårslöften, men ett nytt år innebär förväntningar och förhoppningar, och jag är så rädd för att bli besviken, så rädd för fler bakslag. Att inte våga ha förväntningar och förhoppningar, att ständigt vara rädd, kan bara ge bitterhet, och bitter är det sista jag vill bli. Det är just sådana här tankar som lätt blir till sömnlöshet, klump i magen och ältande. Fixering, som blir till autofokus på problemen. Det är så sant som det är sagt, att det jag kan göra något åt är inget problem, och genom att lösa det slipper jag problemet, och det som jag inte kan göra något åt är det ingen mening att oroa mig över, det får jag istället lära mig leva med. Dessutom, och allra viktigast, är att begrunda vad som verkligen är ett verkligt problem. Katastroftänkande, vad är det värsta som kan hända?! Att vara realistisk är väl egentligen både problemet och lösningen, för det krävs stor insikt för att reda ut begreppen!
Upp till kamp!
Ny vecka, ny kamp! "Sluta kämpa, börja leva" heter min senaste i raden av klämkäcka så kallade självhjälpsböcker. Igår nickade jag åt den, och nickade till,och kände igen mig, och använde uttrycket "den har sina poänger"...Idag skulle jag inte kunna lyssna på den, om jag så finge betalt! "En ecosparesa till Mexico, på öde strand under palmer, med morgonpromenad upp på berget, för chigong och hitta sitt SANNA jag...." PATETISKT!!! Ingen jävel, som knappt överlever på sjukpenning, kan åka på en resa! Jag kan, med nöd och näppe, fylla bilens bensintank, och åka till någon gästvänlig vän, inom en radie på cirka 10 mil, om jag inte skulle riskera att somna på vägen, och om inte förr, i vännens soffa,strax efter ankomst!. Mitt SANNA jag, sitter med huvudvärk och spända käkar vid köksbordet, och orkar inte ens sätta på kaffebryggaren. Något eller någon sannare än just jag blir svårt att hitta, då det inte finns ork att låtsas eller vara någon eller något annat än mitt sanna jag, med alla mina klart uttryckta och visade fel och brister, då jag inte orkar le ett enda falskt leende, idag! Imorgon är en annan dag, och om den blir bara lite bättre, blir leendet fullkomligt sant! Det kan till och med hända, att jag så småningom, får till det där kaffet, brer ett par smörgåsar, och orkar lyfta gamnacken och titta ut, och skåda ljuset, och det vackra vita snötäcket, som ligger över min lilla trädgård!
Mota Olle i grind!
Jag kan bli redigt förbannad på så kallat "duktiga" människor med 1000 järn i elden, ständigt upptagna, kan allt, gör allt, den "perfekta" kvinnan, mannen, mamman...Speciellt om de är mina vänner och nära och kära, som borde veta bättre, med mig som avskräckande exempel på hur illa det kan gå! Och ändå hade jag nästan oförtjänt tur att jag inte dog på kuppen av all "duktighet"! Det är inte värt det, det är iallafall en sak jag är bombsäker på! Vid Minsta tecken på utbrändhet och utmattning är det dags att stanna upp, för då har redan skador börjat uppstå i kroppen och hjärnans viktiga funktioner. Ta reda på vilka tecken som tyder på att Du är påväg eller där, och stanna i tid, eller ännu hellre mota Olle i grind!
Bättre fly än illa fäkta
Nu ska jag fortsätta lyssna på självhjälpsboken "Sluta kämpa-börja leva", om positiv egoism! Göra saker och tänka tankar som är bra för mig själv, göra saker för min egen skull, inte andras. Tycka om mig själv, för att inte bli beroende av att andra tycker om mig, och inte vara så upptagen med vad andra tycker! Kan behöva det efter nattens kamp, ståendes ensam på barrikaden, skrikandes ut i det tomma mörkret, med hyttande näve! Välja mina strider, och överlåta vissa strider åt andra, med mera kraft och kanske förmåga! Väl mött! Mer kärlek! Love, peace and understanding!
Terapi
2h sammanhängande egentid varje dag, då jag bara tänker på mig själv, och är närvarande i nuet!
Göra saker och tänka tankar jag mår bra av och blir glad av!
Lära känna mig själv, tycka om mig själv, och att trivas med mig själv, i mitt eget sällskap!
Våga möta mina rädslor, definiera dem, erkänna dem och acceptera dem, utan att analysera! Vad, inte varför! Rädslor skiljer sig från problem, förutom att rädslan kan vara ett problem! Är det ett verkligt problem eller är det en rädsla för ett problem? Finns det en lösning på problemet? Lös! Om inte, släpp!
Hållbar utveckling
Tillbaka till självhjälpsböckerna! Så lätt att trilla tillbaka! Men om man går två steg framåt, är det ok att ibland gå ett steg bakåt! Skynda långsamt, är hållbar utveckling! Det är lätt att tappa tilliten, inte minst till sig själv, om man känner att man misslyckats! Men misslyckandet beror med all säkerhet på antingen för högt ställda, orimliga krav, eller att målet var ogenomtänkt felaktigt! Jag måste lära mig att vara mer realist än idealist!
Tråkigt är ett så tråkigt ord!
Jag skådar ljuset, ute, genom mina smutsiga köksfönster! Jag borde, men måste inte, promenera. Det är det som är problemet. Vardag, varje dag, är trist, och jag blir lätt uttråkad. "Bättre och bättre dag för dag...", "För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli..."! Jag försöker cementera insikten i mig, om att lyckan inte finns runt hörnet, utan här, just nu, i mig! Lyckan kommer, lyckan går, den JAG älskar, lyckan får!
Arbetsterapi
Om jag ska komma tillbaka till arbetslivet, måste jag träna mig. Oanvända muskler får träningsvärk, men träningsvärken går över om man inte ger upp, utan tränar igen. Arbetslivet tillåter inte mig oändliga sovmorgnar, eller siestor mitt på dagen. Att istället för att bejaka viljan och reflexen av att ligga kvar i sängen, för att jag kan, och att det helt och hållet är upp till mig att välja, bekämpa och motarbeta, och istället sätta fötterna på golvet, och kämpa mig upp. Jag har inget arbete att gå till, tyvärr. För det hade varit enklare att gå upp om jag vetat att jag måste. Nu måste jag vara min egen motivator och motivation, och min motivering är, att sängliggande och sova inte hjälper mig till tillfrisknande. Min kropp är inte skadad, men kan bli det, om jag missköter den med alltför mycket inaktivitet. Att gå upp på morgonen, i tid, utan sovmorgon, som om..., att göra aktiviteter innan lunch som om... Att förtjäna min siesta, efter ett gott dagsverke! Jag är hård mot mig själv, för jag är hård mot de hårda! Att träna i mitt eget hem, min egna trygga vrå, och snabbt kunna retirera om olyckan skulle vara framme. Att starta, utföra och genomföra träning, i min egen takt, efter mina egna förutsättningar, utan stress eller press. Idag kunde jag ha valt, och skulle ha förblivit i sängen, om inte min dotter bett mig skjutsa henne till jobbet. Det innebar att jag klev upp ur sängen, bäddade den (och därmed blev en återgång inte riktigt lika lockande), fick på mig kläder, och ändå ganska brutalt väcktes upp till verkligheten! Jag är nu fortfarande uppe, och snart ringer lunchklockan, och jag känner hunger! På mitt eget träningsprogram, som min egen personlige tränare, ska jag nu som första steg prova regelbundna uppstigartider och rejält med uppesittartid! Men varje träningstillfälle ska följas av utvärdering.
Carpe diem
Så kom då det nya året, då det skulle bli bättre och bra. Lyckan kommer, "lyckan går", "för var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli!"! Nej, inte om vi söker lyckan i något eller någon utanför oss själva! "Själv är bäste dräng"! Jag har lärt mig tänka, eller försöker iallafall tänka som så, att idag och här och nu är allt som finns! Igår är borta, och inte ens minnena av igår finns kvar, då minnen förändras, för varje stund som går! Om morgondagen vet vi ingenting, då vad som helst kan hända, på gott och ont! Varje andetag är en ny möjlighet, om vi ser det som en möjlighet, och inte som en risk! Lyckan finns där hela tiden, om vi ger oss tiden att upptäcka den, se den, och inte minst uppleva den, i varje ögonblick, varje dag, nu! Igår är försent, imorgon omöjligt! Carpe diem!
