Arbetsterapi
Om jag ska komma tillbaka till arbetslivet, måste jag träna mig. Oanvända muskler får träningsvärk, men träningsvärken går över om man inte ger upp, utan tränar igen. Arbetslivet tillåter inte mig oändliga sovmorgnar, eller siestor mitt på dagen. Att istället för att bejaka viljan och reflexen av att ligga kvar i sängen, för att jag kan, och att det helt och hållet är upp till mig att välja, bekämpa och motarbeta, och istället sätta fötterna på golvet, och kämpa mig upp. Jag har inget arbete att gå till, tyvärr. För det hade varit enklare att gå upp om jag vetat att jag måste. Nu måste jag vara min egen motivator och motivation, och min motivering är, att sängliggande och sova inte hjälper mig till tillfrisknande. Min kropp är inte skadad, men kan bli det, om jag missköter den med alltför mycket inaktivitet. Att gå upp på morgonen, i tid, utan sovmorgon, som om..., att göra aktiviteter innan lunch som om... Att förtjäna min siesta, efter ett gott dagsverke! Jag är hård mot mig själv, för jag är hård mot de hårda! Att träna i mitt eget hem, min egna trygga vrå, och snabbt kunna retirera om olyckan skulle vara framme. Att starta, utföra och genomföra träning, i min egen takt, efter mina egna förutsättningar, utan stress eller press. Idag kunde jag ha valt, och skulle ha förblivit i sängen, om inte min dotter bett mig skjutsa henne till jobbet. Det innebar att jag klev upp ur sängen, bäddade den (och därmed blev en återgång inte riktigt lika lockande), fick på mig kläder, och ändå ganska brutalt väcktes upp till verkligheten! Jag är nu fortfarande uppe, och snart ringer lunchklockan, och jag känner hunger! På mitt eget träningsprogram, som min egen personlige tränare, ska jag nu som första steg prova regelbundna uppstigartider och rejält med uppesittartid! Men varje träningstillfälle ska följas av utvärdering.
Kommentarer
Trackback
