tusenoennatt

Ny vecka, ny kamp! "Sluta kämpa, börja leva" heter min senaste i raden av klämkäcka så kallade självhjälpsböcker. Igår nickade jag åt den, och nickade till,och kände igen mig, och använde uttrycket "den har sina poänger"...Idag skulle jag inte kunna lyssna på den, om jag så finge betalt! "En ecosparesa till Mexico, på öde strand under palmer, med morgonpromenad upp på berget, för chigong och hitta sitt SANNA jag...." PATETISKT!!! Ingen jävel, som knappt överlever på sjukpenning, kan åka på en resa! Jag kan, med nöd och näppe, fylla bilens bensintank, och åka till någon gästvänlig vän, inom en radie på cirka 10 mil, om jag inte skulle riskera att somna på vägen, och om inte förr, i vännens soffa,strax efter ankomst!. Mitt SANNA jag, sitter med huvudvärk och spända käkar vid köksbordet, och orkar inte ens sätta på kaffebryggaren. Något eller någon sannare än just jag blir svårt att hitta, då det inte finns ork att låtsas eller vara någon eller något annat än mitt sanna jag, med alla mina klart uttryckta och visade fel och brister, då jag inte orkar le ett enda falskt leende, idag! Imorgon är en annan dag, och om den blir bara lite bättre, blir leendet fullkomligt sant! Det kan till och med hända, att jag så småningom, får till det där kaffet, brer ett par smörgåsar, och orkar lyfta gamnacken och titta ut, och skåda ljuset, och det vackra vita snötäcket, som ligger över min lilla trädgård!