tusenoennatt

Försöker vänja mig vid att det tar lång tid att vänja mig vid nya saker! Som att jag och min hjärna måste hanteras så varsamt. Att från väckarklocka, kasta sig ur sängen, ut i verkligheten, och vara redo och klar på 20, är ett minne blott. Glömmer jag det, skriker och tjuter det öronbedövande, och kraschlandningen är ett faktum! Långsamt, långsamt, sedan ännu långsammare! Alltid foten på bromsen! Men man vänjer sig, och lär sig! Och att vara ledsen tar också på krafterna, så det får jag försöka vänja mig av med!