tusenoennatt

Att vara högkänslig, eller "överkänslig", är inte roligt alla gånger! Människor och stämningar påverkar enormt! Ett enda ord, en blick, en suck...och jag är igång och tolkar och misstolkar, och ältar, och vet inte ut eller in! Vad menar hen, egentligen? Vart har jag hen, egentligen? Enkelt blir svårt, och jag är den som gör det svårt! Och då ältar jag det, och blir arg och uppgiven på migsjälv! Varför måste jag alltid, varför gör jag alltid, varför...känner jag som jag känner??? Försöker lära mig att att både acceptera mina känslor, och tillåta dem! Och att lita på dem! Jag har rätt till mina känslor, och jag har rätt att reagera, och att reagera på människor som ger mig mina känslor/aningar!! Jag har en inbyggd "skitsnacksensor", och känner av oärliga människor! Det jag måste banka in i mig är att "skitsnacket" inte handlar om mig och något jag säger eller gör, eller vem jag är, och inte beror på mig, utan är helt oberoende utav mig! Man brukar säga att "skitsnackare" har dåligt självförtroende, och det säger man också om känsliga människor! Jag är känslig, men behöver inte "skitsnacka"! Jag är både osäker och bombsäker! Men en sak är jag säker på, och det är att jag duger, mer än väl, i långa loppet! Alla dagar är jag inte bäst, men alla dagar är jag bäst på att vara migsjälv!