Frid
Min psykolog frågade mig sist om jag var konstnärlig? -Nja, jag tycker om att inreda, och att ha fint, nästan på ett pedantiskt vis! Typ kaotiskt inre, behöver ordnat yttre! Jag går runt och flyttar runt, på krukor, och annat, och plockar torra blad, och annat...!😳"-Då var tiden slut för idag! Då tycker jag att du ska gå hem och ta det lugnt, och kanske flytta på lite krukor, och plocka lite blad, och inte göra så mycket mer! Du behöver inget prestera, bara vara! " Förstår ni varför jag älskar min psykolog!😍Idag har jag gått runt och flyttat runt krukor, och plockat bort alla torra blad, och inte gjort så mycket mer!😊👏👍💪
Tröttdag
Att vara eller inte vara
Tankar för dagen
Det är inte så att jag tog förnuftet till mig och slutade arbetsträna. Kroppen sa ifrån, och jag kunde helt enkelt inte resa mig upp och ta mig dit, tillslut. Jag reste mig upp och tog mig dit, ändå, med mer och mer kamp, mot ångest. Det är inte så att jag inte ville, det är så att jag ville för mycket. Jag har ju alltid varit så duktig, och klarat allt det jag föresatt mig. Det är jag fortfarande, och gör jag fortfarande. Nu vill jag må bra, och det gör jag när jag lyssnar på min kropp. Det gör jag när jag öppnar mina ögon och tittar opp! Det gör jag när jag ser vad jag har och fått! Jag har rest mycket och länge, och lärt mig mycket på resan. Det händer inte på en dag, och livet är en ständig resa, och man lär så länge man lever. Och leva är det jag gjort och ska. Leva och må bra! Lyckan finns överallt, och för alla. För lycka är enda alternativet. Ingen orkar leva olycklig hela livet.
Sova
Duktig flicka
"Kroppen och hjärnan kan inte arbeta och vara "duktig" hela tiden, de måste också få vila. Kroppen och hjärnan kan inte vara "duktig", alert och på topp hela tiden, det ger alltid bakslag, förr eller senare"! Det är en meditation jag lyssnar till innan jag ska somna, nästan varje kväll! Det är sanningar man försökt säga mig, länge, från alla håll, med olika röster. Men först när duktigheten slagit ner mig och skickat mig handlöst in i väggen. Jag blev liggande ett bra tag, men jag reste mig igen. Och så sprang jag iväg, igen! Och nu med huvudet före, rätt in i väggen! Jag slogs medvetslös den gången! De höll mig kvar i sängen, ett par dar, med slangar och mediciner! Sedan ville jag springa igen, och jag sprang! Jag var så "duktig" tyckte alla, och jag fortsatte springa, för inget kunde stoppa mig! Sedan har jag sprungit, på ostadiga ben, en bit, för att snubbla och ramla och falla, och upp igen, och så vidare, om igen! För varje gång jag ramlar, blir det svårare att resa sig upp! Just nu är det ganska jobbigt, faktiskt!
En sån dag
Klagolåt!
Idag orkar jag varken vara politisk eller stoisk! Orkar inte tänka på all misär i världen och runt omkring mig! Orkar bara tänka på mig själv! Att jag inte orkar klä på mig (jo jag kan vara glad att jag har kläder), att jag inte orkar gå ut (jo jag kan vara glad att jag har ett hus där jag är trygg och varm, en dörr som leder ut i egen trädgård, två bilar på gården, tyst och lugnt på vägen)! Idag är en sådan dag, då jag inte orkar vara positiv, inte glad! Jag är glad för det jag har och är, glad för det jag gjort och gör, glad att han kommer hem ikväll! Men ändå är jag ledsen i kroppen idag! Trött och sliten! Och vem är jag att vara det, som har det så bra? Och då känns det ännu värre!
Det var det det
Kan konstatera att min arbetsförmåga i nuläget är nästintill eller helt obefintlig. Kan konstatera att min arbetsförmåga i framtiden förmodligen kommer att vara nästintill eller helt obefintlig. Jag använder de förmildrande orden nästintill och förmodligen, för att....jag varken kan eller vill....!!! Det börjar dra ihop sig, och snaran dras åt! "Ta det lugnt nu och låt andra sköta det där, ta det lugnt nu, och låt processen ha sin gilla gång nu, ta det lugnt nu, det kommer att ordna sig, och lycka till nu"! Försäkringskassan har börjat höra sig för och runt, för att ta reda på vad jag har för prognos och underlag för att bedöma min arbetsförmåga nu och i framtiden. Först ut var rehabkoordinatorn på Neurorehab. Det var hon som ringde idag. En av de tre järnladys som följt mig och hjälpt mig, genom min resa från sjuksäng till sjuksäng, och hem igen, till sjuksäng igen, och hem, och så vidare...! Läkare och sköterskor, handläggare och rådgivare! Många har figurerat, och många har försvunnit och bytts ut, mot andra som också bytts ut, och försvunnit. Kvar har varit en trogen trojka! Hjärnan tog Neurorehab och rehabkoordinatorn, arbetslivsrehab tar Arbetsförmedlingen och arbetsförmedlaren, ekonomiska förutsättningarna med rehabiliteringsersättning tar Försäkringskassan och handledaren. Nu är jag snart utförsäkrad, och färdigrehabiliterad, enligt lagen, och regler och förordningar, oavsett...! Nu återstår min klippa, som jag stadigvarande fått och får luta mig emot och på, med sina råd, och professionella vägledning, i en snårig känsloskog, på irrande tankestigar! Min psykolog! Ny kontakt ska tas med min läkare, på den vårdcentral där jag om och om igen dök upp, med jämna mellanrum, utan förbättring! Och sjukskrevs om och om igen, med jämna mellanrum, för utmattningssyndrom, och depression! Så är läget nu! Och jag har inte läget riktigt under kontroll! "Ta det lugnt nu...det ordnar sig...Lycka till"!
Morgonångest
Lika bra att ta itu med det som stressar mig, fort, så det blir gjort! 🏃💪👏Jag har en lång väg att gå, och det tar lång tid att förstå! Stressen och det stressiga livet och levernet under många år har satt djupa sår, och permanenta spår! Jag gör så gott det går, och allt jag förmår! Vissa dagar känner jag mig desperat, och fångad i en fälla! Jag sprattlar för livet, och för att komma loss! Men livet är här och nu, inte där och då!