tusenoennatt

Kan konstatera att min arbetsförmåga i nuläget är nästintill eller helt obefintlig. Kan konstatera att min arbetsförmåga i framtiden förmodligen kommer att vara nästintill eller helt obefintlig. Jag använder de förmildrande orden nästintill och förmodligen, för att....jag varken kan eller vill....!!! Det börjar dra ihop sig, och snaran dras åt! "Ta det lugnt nu och låt andra sköta det där, ta det lugnt nu, och låt processen ha sin gilla gång nu, ta det lugnt nu, det kommer att ordna sig, och lycka till nu"! Försäkringskassan har börjat höra sig för och runt, för att ta reda på vad jag har för prognos och underlag för att bedöma min arbetsförmåga nu och i framtiden. Först ut var rehabkoordinatorn på Neurorehab. Det var hon som ringde idag. En av de tre järnladys som följt mig och hjälpt mig, genom min resa från sjuksäng till sjuksäng, och hem igen, till sjuksäng igen, och hem, och så vidare...! Läkare och sköterskor, handläggare och rådgivare! Många har figurerat, och många har försvunnit och bytts ut, mot andra som också bytts ut, och försvunnit. Kvar har varit en trogen trojka! Hjärnan tog Neurorehab och rehabkoordinatorn, arbetslivsrehab tar Arbetsförmedlingen och arbetsförmedlaren, ekonomiska förutsättningarna med  rehabiliteringsersättning tar Försäkringskassan och handledaren. Nu är jag snart utförsäkrad, och färdigrehabiliterad, enligt lagen, och regler och förordningar, oavsett...! Nu återstår min klippa, som jag stadigvarande fått och får luta mig emot och på, med sina råd, och professionella vägledning, i en snårig känsloskog, på irrande tankestigar! Min psykolog! Ny kontakt ska tas med min läkare, på den vårdcentral där jag om och om igen dök upp, med jämna mellanrum, utan förbättring! Och sjukskrevs om och om igen, med jämna mellanrum, för utmattningssyndrom, och depression! Så är läget nu! Och jag har inte läget riktigt under kontroll! "Ta det lugnt nu...det ordnar sig...Lycka till"!