tusenoennatt

Om ni undrar varför jag krisar, så är det så att jag håller på att bli utförsäkrad! Det vill säga att jag inte längre kan få sjukpenning, och måste gå arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen "för att få hjälp att komma tillbaka till arbetslivet"! Därefter måste jag antingen "anmäla mig som arbetssökande, eller visa läkarintyg på att jag är för sjuk för att arbeta"!!! Jag har inte gjort annat, sedan dag 1 av sjukdom, än att försöka komma tillbaka till arbetslivet! Jag har provat och provat, gett allt jag har, och mycket mer därtill, varje dag!!! Det jag helst av allt ville och hoppades på, var att komma tillbaka som lärare!!!! När jag fick möjligheten att prova, hoppade jag av lycka, rätt in i det, och rusade rätt in i väggen, igen! Och fort gick det!!!  Det gör fruktansvärt ont, i både kropp och själ, att inse det!!!