tusenoennatt

Ringde och avbokade, eller snarare ombokade, mötet med Överförmyndaren, till en annan dag i veckan. Det känns bra, ändå. Men jag har ju kvar mötet med psykologen!Det är inte första gången jag våndas och bävar inför detta. Vi har haft ett lite längre uppehåll nu, för jag har ju "mått så bra"! Men med jämna eller ojämna mellanrum, men nu och då, mår jag inte så bra! Då behöver jag någon och något att hänga på och hänga upp mig på! De där tröstande orden, uppmuntran, peptalk! De där orden jag kan bära med mig, och plocka fram, när jag förirrat mig igen! Nu behöver jag fler och nya ord, och påminnelser, för nya och andra tider, och tider som kommer!