Den som väntar
Nu är jag vaken, och längtar efter min man. Goda vanor bryter man inte så lätt. Inte många nätter vi inte sovit tillsammans året som gått sedan vi träffades. Då är det jag som varit på villovägar, påhejad av honom, för att träffa mina vänner. Men det är svårt att vara lika generös tillbaka, när man inte på långa vägar är lika osjälvisk och självständig som han. Men tro inte att han är långt borta och slarvar, nej han sover hos sin ömma moder, eftersom bussförbindelserna inte är en storstads härute. Så jag fick sms, så jag skulle veta och inte oroa mig, som han vet att jag gör, och mamsen hälsade och jag kunde somna tryggt trots ensamheten. Men nu är han inte här så jag kan väcka honom och sätta igång och prata om allt och inget och tjöta och... Hum, men den som väntar...jag hatar att vänta! :-)
