tusenoennatt

En "enorm och fantastisk förbättring" under det dryga år hon träffat mig på Gerrehab, från den " underjordsdjupa och mörka" depression jag led av och levde med och under, tills nu, med hopp och framtidstro, kraft och obändig vilja och viljestyrka, som räcker, och blir över, med inspiration och som inspirationskälla, för mig själv och andra, stolt och lycklig. Ändå är jag bara i början på min väg, och vägen är lång, och resan målet. Den väg jag väljer är ingen motorväg, den är inte bred och rak med målet tydligt synligt. Min väg är snirklig och spännande, med hinder och gropar, ojämn och lång. Vandringen är inte lätt, den framkallar svett och är mödosam, jag ramlar ibland, men mer och mer sällan vartefter konditionen förbättras och jag lär med tiden av erfarenheter. Vissa dagar är vandringen lätt och njutbar, andra dagar inte. Vissa dagar vilar jag och samlar kraft, andra dagar springer jag, men bäst är att hålla jämn takt, och min egen takt. Det är svårt och kräver insikter och övning.