tusenoennatt

Det utlyses en massa lediga lärartjänster inom mitt avsökningsområde, inom mitt område, och det stressar mig. Några skolor har jag sökt till tidigare, men ratat eller blivit ratad. Jag vill inget hellre än att börja jobba igen, helst hade jag aldrig behövt sluta, då allvarlig sjukdom var absolut enda orsaken, tvingande, utan pardon, med arbetslöshet som följd. Bitterheten är svår men lättare, och jag reser mig igen, och nu har jag sedan länge stått på, av envishet och styrka, stadiga ben, men mina ben har alltför ofta sparkats undan för mig, och den upplevelsen är svår att radera. Jag har en plan, den är sedan länge satt i rullning, men allt, eller inget, är upp till mig, och inte är någon här självförsörjande.