.“Träffats tack vare en kris”
Till ett annat reportage sökte man par som:“Träffats tack vare en kris”, och det skulle jag nog kunna rubricera mitt möte med mannen i mitt liv, som "kom såg och segrade" som "rätt man, på rätt plats, vid rätt tidpunkt":
"Den 22/6 förra året, tillika midsommarafton, hade det gått ca 2 månader sedan jag blev körd i ilfart med ambulans till hjärnskadekliniken på Uppsala Universitetssjukhus, med en kraftig hjärnblödning och igenkorkat vensystem i hjärnan, av blodproppar, livet hängde på en skör tråd, och mina närmaste; d.v.s. mina två tonårsdöttrar, var underrättade och förvarnade. Jag blev utskriven en vecka senare, och hamnade på vårdavdelning på Strokeenheten i min hemkommun. Efter ytterligare några veckor fick jag komma hem till mitt Hem ljuva hem, mina katter och mina barn. Jag var fysiskt i förhållandevis och relativt i bra skick med tanke på katastrofen, mina barn hjälpte mig med matlagning och annat praktiskt då jag mest var sängliggande. Rehabiliteringen gick fort och det tog inte lång tid innan jag var på benen. Dock var psyket i sämre kondition, sorgen var enorm över det jag trodde var förlorat för gott och en framtid av fullkomlig ovisshet. Ensamheten och utsattheten var enormt plågsam, tårarna många och ångesten stark, men jag tänkte inte låta mig bli besegrad, jag hade kämpat så hårt att min möda inte fick gå till spillo. Midsommarafton skulle firas i min trädgård som den tradition det blivit! Till festen bjöds både gamla och nya vänner, varav en skulle komma som vän till en vän. Han hette Conny, och hade av min vän utmålats i nästan mytomspunna ordalag. Denne man kom, hälsade, deltog betraktande i tystnad mig och det hela, festen blev utdragen och några gäster övernattade, bland dem Conny. Morgondagen var solig och varm, och medans de andra började droppa av, var och en hem till sitt, blev han kvar. Han bara fanns där, och ingenting har någonsin förut känts så rätt. Han lämnade mig aldrig och nu ståndar bröllop på årsdagen av vårt möte, och förberedelserna är i full gång. Vill ni höra och berätta min historia, delar jag gärna med mig!"
Med vänliga hälsningar Susanne Lindström!
“Kvinna med spännande livsöde”
Jag har återigen svarat på en efterlysning, där man söker “Kvinna med spännande livsöde” att intervjua för reportage i "större livsstilsmagasin". Jag har på olika sätt förstått att mitt livsöde inte riktigt kan beskrivas som en "rak vandring på en bred väg". Istället beskrev jag mitt liv i kortast möjliga ordalag på följande vis:
"Min historia är lång och brokig, så jag försöker minimera så gott jag kan. Jag bor sedan 2009 i ett litet rött torp med vita knutar, som jag kallar mitt Hem ljuva hem, i det innersta av Sörmland, i en by med några hundra invånare, mellan Katrineholm och Flen. Hit flyttade jag efter drygt 17 år i Stockholm, och många flyttar innan dess, från norr till söder. Född i Skellefteå, uppväxt i Halmstad. Av omständigheter hamnade jag i Stockholm, där jag benämndes av ngn, som “en människa i färg bland människor i svartvitt”, och kanske var det så, men längtan efter naturen, harmoni, lugn och trygghet, var alltid stark, och när livet blev för mycket, och jag helt enkelt fick nog, var jag tvungen att ge mig av, och hitta mig själv och min plats. Uppbrottet har kostat, både blod, svett och tårar, både faktiskt och bildligt, då jag för ett år sedan fick en Stroke, efter år av depression och ångest, efter många sorger, förluster och kriser . Men jag kan inte tänka mig det liv som varit om jag inte tagit detta beslut och vågat steget, “mitt hem är min borg” och här odlar jag mig själv och min trädgård, och lär för var dag, att sköta om både den och mig och vad som är viktigt i livet. Jag fyller 45 år iår, är utbildad gymnasielärare och musiker, mor till två barn, numera sambo och snart nygift, äntligen lycklig och med tillförsikt till livet och kärleken."
Liten på jorden men stor i orden.
Har legat utslagen hela dagen utan att knappt orka gå på toaletten, än mindre äta.De senaste dagarna har jag engagerat mig känslomässigt enormt starkt mot den rasistiska våg som ungdomarnas upptåg i bl.a. Husby get upphov till, inte minst på Facebook, som är det "liv" och det sammanhang jag är begränsad till i.o.m. min sjukskrivning och påföljande arbetslöshet tillika flytt från "ära och redlighet". Jag gråter och skakar av ilska och frustration och de som inte förstår bättre säger att jag ska lugna mig och släppa det. Men tystnad är inget alternativ, ej heller att sköta mig själv och skita i andra. Min hälsa är viktig, ja, men även om jag är liten på jorden kan jag vara stor i orden och många bäckar små blir snart en stor å och jag önskar mig en proteststorm mot rasism stor som en Tsunami. Att dylikt känsloengagemang inte är bra för min något skadade och utmattade hjärna kan och vill jag inte ta hänsyn till, det är ett litet pris att betala jämfört med den skada rasism, ojämlikhet och orättvisor gör och vad den kostar alla, från enskilda individer, till samhällen och den jord vi befolkar i civilisationens namn. Så tänker jag och säger jag här där jag ligger i min soffa utan att orka varken äta eller laga mat eller någonting annat heller för den delen.
Sömnlös och fundersam
Ännu en sömnlös natt med tid för funderingar. I sällskap med andra sömnlösa nätuppkopplade frustrerade väcks tankar. Inatt är jag mer tacksam och glad än ångestfylld. Sömnlösheten är jobbig men jag ser en förbättring, de sömnlösa nätterna kommer mer sällan och tankarna är positivare.
Upp och hoppa!
Ska krama mina katter lite, och ta en smörgås, och sedan göra det jag tänkte göra, innan det blev så tungt i kroppen, och innan ögonen blev rödgråtna. För ingenting blir bättre av att stanna kvar i ångesten. Så nu ska jag gräva upp mig själv, och tänka på allt gott och underbart, och tänka om och tänka rätt, för denna underbara dag ska inte få gå till spillo.
Vem ska man tro på, när allt är såhär?
Hur ska man någonsin våga tro och hoppas när man blir huggen i ryggen så fort man sänker garden för en sekund. Att ständigt vara på helspänn gav mig en kraftig hjärnblödning, och för att överleva nu måste min hjärna få syre och min kropp retirera från jaktinstinkten. Min dröm om lugnet efter år av fysisk och mental stress kostade både fysiskt och mentalt kapital, över min betalningsförmåga skulle det visa sig. Både pengar och psykisk hälsa tog slut efter alla prövningar och nu ska det till så mycket ork och tålamod för att få simma lugnt att det är nästintill omänskligt, och jag är inte mer än människa.
En lektion i Rasism
Jag upprörs och förfasas över det som nu har hänt, och som legat i luften. Att bomben slutligen skulle brisera visste Vi redan, och det kom inte som en blixt från klarblå himmel, snarare som ett slag för de naivt klarblå "svenska" ögonen. Rasism är som begrepp infekterat till bristningsgränsen och nu har gränsen brustit, utdraget nedan från Wikipedia beskriver väl "sakernas" tillstånd. Jag är medveten om att denna begreppsförklaring inte förklarar vad som hänt, med upploppen, inte bara här utan tidigare i Paris förorter, Malmös, Göteborgs, Europa, Världen...Det är en vidare och mer komplex "historia", med många bottnar och förklaringar, som jag inte tänker beskriva och/eller analysera här. Det viktiga just i detta nu, när Rasism legitimeras, som en ickeönskad effekt för upploppsmakarna, är att på alla sätt stävja att Rasism blir rumsrent, och mota varenda Olle i grind, och stämma i bäcken!!!!
|
Kulturell rasism eller kulturrasism är en egen medlem i familjen rasismer och är en vidareutveckling av den biologiska rasismen. Kulturell rasism som ideologisk formulering kan användas av enskilda och organisationer istället för biologiskt-etniskt rasistiska förklaringar. Historiskt sett har rasbegreppet använts om hela kulturer och folkslag, bland annat genom biologistiskt motiverade tal om exempelvis "den svenska rasen" medan det idag är vanligare med tal om "svenska identiteten" eller "svenskhet", som båda är uttryck för kulturella egenskaper och föreställda distinkta kvaliteter.
Kulturrasism innebär en essentiell syn på kulturer. Kulturrasisten söker tillskriva en kultur vissa (negativa) värden. Dessa ställs ibland även mot den egna kulturen, som sägs sakna dessa värden. De som anklagas för kulturrasism anklagas också ofta för att vara smygrasister. Exempel på svenska partier som nedsättande kallats eller kallas för smygrasistiska är Ny Demokrati ochSverigedemokraterna.[1] Enligt psykiatern Marcello Vittorio Ferrada-Noli är kulturell rasism ett uttryck för "uppsåtligt politiskt bedrägeri eller av ett undermedvetet främlingsfientligt affektivt tillstånd" och att "kulturrasisten sällan vill, eller ytterst sällan kan, erkänna sin faktiska biologisk-etniska rasistiska inställning".[2] Kulturrasism är besläktad med xenofobi (främlingsfientlighet), islamofobi, antisemitism och orientalism.[3]
FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering definierar rasdiskriminering som:
|
||||||||
Irriterad och orolig
Irriterad över att disk står kvar på diskbänken och att disken var kvar i diskmasinen, att den torra tvätten hängde kvar i vardagsrummet och på dörrar sedan flera dagar, att köksgolvet är fullt av brödsmulor sedan katten tjuvat, och irriterad över att golvet måste skuras men att bara jag irriterar mig, irriterad över att kuddarna är utan örngott sedan jag tog av och tvättade dem, irriterad över att tvätthinken fylls men aldrig töms, sedan är jag orolig över att jag ska få fästingbett och att jag inte har råd att vaccinera mig, jag är orolig att pengarna inte ska räcka till och att mina skulder inte ska bli betalda, jag är orolig för att bilen krånglar och drar så mycket bensin, jag är orolig över att ta dåliga och felaktiga beslut och jag är orolig för att jag oroar och irriterar mig...
Dagens ämne: Ångest!
"Ångest, ångest, är min arvedel." (Pär Lagerkvist)
Känner att jag måste skriva ett inlägg, då jag förstått att jag faktiskt har följare som dagligen läser i min blogg, och för det är jag enormt stolt. Jag har också förstått att jag har erfarenheter och en förmåga att dela med mig och inspirera som betyder något, och för det är jag återigen stolt. Här sitter jag i min stuga och funderar och känner och reagerar dagligen, så mycket att min kropp och min hjärna stundom bränner slut, för ett tag, för jag reser mig alltid, för det både måste och vill jag, för det är mitt ansvar och min plikt och min orubbliga vilja.
Idag är det Ångest som är på agendan, men inte min den här gången, utan en "medlidande" som nu upplever denna enorma smärta, och det väcker starka känslor i mig av förståelse och medlidande, och jag både vill och kan hjälpa, genom att dela med mig av mina erfarenheter och smärtsamt förvärvade lärdomar, och det är en lisa, för det det ger mina smärtor en mening, men inte bara för andra utan även för mig, för "...utan "smärtor", ingen glädje under skratten..." (Malvina: Ola Magnell).
Sagt om Ångest:
"Ångest har i alla tider givit stark livskänsla. Dagens mest livsdugliga människor är kanske de man kallar neurotiker." (Elsa Grass)
"Ångest är det pris vi betalar för sinnets rörlighet. Växter och stenar känner ingen ångest." (Hans Kudszus)
"Den som aldrig känner ångest saknar något som ingen kan vara utan: fantasi." (Herta Muller)
Sagt om Fruktan:
"Intet är mer fruktansvärt än fruktan själv." (Francis Bacon)
"Det man har lärt sig att förstå fruktar man inte längre" (Marie Curie)
"Det jag fruktar mest är fruktan själv." (Michel de Montaigne)
"Graden av oro är en måttstock för intelligensen." (Friedrich Nietzsche)
"Medan man gråter sörjer man mindre, medan man slåss hatar man mindre, medan man flyr känner man mindre fruktan." (Franklin D.Roosevelt)
A story to tell, or not.
"Hem till byn"
-Har du flyttat från storstaden hem till din barndomsby eller till någon annan by?
Journalist söker cirka fem sådana personer/familjer för reportage i månadstidning.
Skriv några rader och berätta om dig själv.
Ja, varför inte?
-Har du flyttat från storstaden hem till din barndomsby eller till någon annan by?
Journalist söker cirka fem sådana personer/familjer för reportage i månadstidning.
Skriv några rader och berätta om dig själv.
Ja, varför inte?
"Hej! Jag fick er länk skickad till mig av en vän som tyckte att min historia skulle läsas och berättas, och jag lovade henne att skriva några rader och berätta. Min historia är lång och brokig, så jag försöker minimera så gott jag kan. Jag bor sedan 2009 i ett litet rött torp med vita knutar, som jag kallar mitt Hem ljuva hem, i det innersta av Sörmland, i en by med några hundra invånare, mellan Katrineholm och Flen. Hit flyttade jag efter drygt 17 år i Stockholm, och många flyttar innan dess, från norr till söder. Född i Skellefteå, uppväxt i Halmstad. Av omständigheter hamnade jag i Stockholm, där jag benämndes av ngn, som “en människa i färg bland människor i svartvitt”, och kanske var det så, men längtan efter naturen, harmoni, lugn och trygghet, var alltid stark, och när livet blev för mycket, och jag helt enkelt fick nog, var jag tvungen att ge mig av, och hitta mig själv och min plats. Uppbrottet har kostat, både blod, svett och tårar, både faktiskt och bildligt, då jag för ett år sedan fick en Stroke, efter år av depression och ångest, efter många sorger, förluster och kriser . Men jag kan inte tänka mig det liv som varit om jag inte tagit detta beslut och vågat steget, “mitt hem är min borg” och här odlar jag mig själv och min trädgård, och lär för var dag, att sköta om både den och mig och vad som är viktigt i livet. Jag fyller 45 år iår, är utbildad gymnasielärare och musiker, mor till två barn, numera sambo och snart nygift, äntligen lycklig och med tillförsikt till livet och kärleken. Vill ni höra och berätta min historia, delar jag gärna med mig! Med vänliga hälsningar Susanne Lindström! 
Ljuv Morgonstund!
Mår bra där jag sitter med kaffe vid köksbordet och lyssnar på ditten å datten på P1, solen är uppe, katterna väntar på mat, men jag måste stålsätta mig, för två av de fem ska på fastande mage bli kastrerade nu på morgonen. Det är snart helg och våren är äntligen här och jag har streck efter linnet av solbränna. Jag önskar ej mer! Godmorgon! :-D
