Inget ljus i tunneln

Så fasligt rädd och ledsen. Man tror att det värsta som kan hända hände den 14/4 2012 när man innan man fyllt 44år får en massiv hjärnblödning. Sedan får man hoppet åter när man ser att "det var ju inte så farligt" jag kan nästan allt jag kunde innan, så med lite träning och med tiden blir nog allt bra och som det var. Och jag tränar och hoppas och blir bättre, och nästan bra. Då kommer följdsjukdomar och jag krampar mig medvetslös och får diagnos Epilepsi, eller inte, för ingen ger klara besked, för ingen vet. Jag söker med ljus och lykta och envishet och enträgenhet svar, men får inga. Nu mår jag ännu sämre, och läser på om Diabetes som ger de symptom jag har. Plötsligt tröttare än någonsin, höll på köra i diket med hela familjen för jag i mörkret inte såg avfarten m.m m.m. Jag är livrädd, mörkrädd och jätteledsen! Ska det aldrig ta slut, eller är det slut? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!