tusenoennatt

Det gäller att ha tungan rätt i mun, och rätta munnen efter matsäcken, och ta många djupa andetag, varje dag! Inte låta paniken få greppet, och inte tappa greppet! Blandat med ett stort mått tacksamhet, för varje dag, och en dag i taget, så har man ett bra överlevnadsrecept! Jag har hängt över stupets kant många gånger, och dinglat farligt, men aldrig släppt taget, och alltid dragit mig upp igen! Ibland har jag behövt och fått hjälp, och för det är jag tacksam! Med bordet fullt av lappar, listor och uträkningar, vågar jag kanske ta det där djupa andetaget nu, som får musklerna att slappna av, och adrenalinet att pumpa långsammare, även denna dag! 😳

Vilken underbar jul jag haft! Extra allt! Jag hade laddat med vila, och förberett för trötthet! Men mest hade jag förberett för att ersätta all oro, med överskuggande mycket positiva känslor och förväntningar! :) Från morgon till kväll! Väckarklocka klockan 8, bilfärd genom frostigt landskap mot stora huvudstaden, min gamla hemstad, mina vänner och familj, gamla och nya, i en salig, glad, blandning och stämning! :) Mat och skratt i stora lass! Kalle och Karl Bertil, spel, musik, dans och prat! Timme ut och timme in, i en nästan aldrig sinande ström! :) Efter midnatt tackade jag motvilligt för mig, och somnade som en stock i det julbäddade gästrummet, glad och fullkomligt nöjd!:) Returresa och hemkomst juldagen, genom samma landskap, med bilen fylld av gåvor och julmatsrester! Tillbringade juldagen med min man och våra katter i soffan, med Sagan om ringen, gotter och rester, till en tidig kväll! Hakuna Matata!:-)

Han friade till mig, kort efter att vi träffats, yr av det ena och det andra! Jag svarade ja, på hans fråga om jag ville gifta mig med honom, överrumplad och påverkad, var även jag! Bröllopsdatumet bestämdes, där och då, att förlovning skulle föregå bröllop, med ett år! Midsommarafton året därpå, år 2013, lovade vi varandra frihet och trohet, inför vittnen och vänner, i vacker ceremoni, i den trädgård jag först, och han senare, förälskade oss i! Inte många dagar, om ens någon, har vi varit åtskilda sedan dess! Och hittills har vi hållit våra löften, för det är sådana vi är! Och i vått och torrt står vi kvar vid varandras sida och i varandras famn! Tillsammans sitter vi i samma båt, och tillsammans ror vi och styr skutan i land! Havet stormar hårt ibland, och oftare är det storm än stiltje! Men tillsammans blir vi starkare, och tillsammans går det bättre! Vi ska rida ut även denna storm, och även denna dag, är jag tacksam!

Jag tränar hjärnan intensivt nu, med nya appar i mobilen! Memorado och Brain Fitness, mm. Jag varvar med ständigt Wordfeud och ljudbok, och meditationer, också i mobilen.  Det är roliga spel, som definitivt förenar nytta och nöje, för mig. Att kunna ligga ner och träna är skönt😊,och det förtar lite av det dåliga samvetet och frustrationen, över att jag inte orkar träna fysiskt, just nu! (Har lite familjeomständigheter sedan ett tag, som tar sin tid, och mycket kraft.) Men som vilken träning som helst syns ju inte resultaten på en gång, men de märks ändå ganska fort, och inte minst tydligt! På onsdag ska jag till neurolog igen, på uppföljning. Ska diskutera detta med honom då, och tänker be om att få göra en ny neuropsykologisk genomgång med tester, för att se om, var och hur, min upplevda framgång visar sig! Från att söka metoder och vägar för att hantera och acceptera Hjärntröttheten, har jag hittat metoder och vägar för att minska den, drastiskt! Det mesta har jag faktiskt läst mig till på egen hand, och slukat allt som kommit i mitt synfält, om hjärnan och dess funktioner och kapacitet! Jag ropar gärna Hej innan jag kommit över ån, för synen av det gröna gräset på andra sidan, är så lockande vackert!:-)

Tankar av tacksamhet: Min man som alltid hjälper mig, och aldrig ifrågasätter mig, för att han älskar mig för den jag är, för han känner inte den jag var. Mina barn som älskar mig, för min egen skull. Både för den jag varit, och den jag är. För att de vet att man alltid gör så gott man kan, och att de vet att jag älskar dem över allt annat, och alltid har gjort, och alltid kommer att göra. Enorm tacksamhet över vänner som funnits och finns kvar, och nya som tillkommit! Tacksam över de insikter jag fått, på den krokiga väg jag gått, och genom alla de hinder jag mött på vägen och de prövningar jag bestått! Det har inte alltid eller alls varit lätt, men det blir lättare med tiden och erfarenheten!

Att inte orka göra mer än en sak innan man blir utmattad, blir att ställas inför omöjliga val och prioriteringar! Antingen äta frukost, eller klä på sig! Oftast måste man göra både och, och mycket mer på det, och det är en omöjlighet! Men jag gör det, så då är väl jag en superhjältinna!?

"Du är så klok Susanne!" har jag fått höra, av fler än en, och vid flera tillfällen!Det har jag inte alltid varit, eller det har jag iallafall aldrig trott att jag varit! Har man inte sagt det rätt i ansiktet, att jag är dum, har man iallafall fått mig att tro att jag är det, på ett eller annat sätt! Nu har jag förstått att "Du har rätt, och jag har rätt, allting är svårt och allt är lätt..."(Baba Blues). Jag har inte förspillt min tid, varken förr, då, sedan, eller nu! Jag har på senare tid tagit tillvara de erfarenheter jag gjort, när jag sprang så fort, att jag inte såg väggen, som tornande upp sig framför mig!Jag har lärt, att inte ångra någonting, att inte förkasta någonting, att inte låta minsta ting gå förlorat! Många bäckar små! Jag har stått under många vattenfall, men fått lära mig nu, att sitta still ett tag vid en stilla å! Det är lättare då, att se och förstå, vem man är och vill vara, och vad man vill, kan, bör och måste göra! 

En lång natt som började tidigt! Kontrasterna mellan mörker och ljus, dröm och verklighet, sömn och vakenhet, är skärande vassa! Jag har tränat och utmanat min hjärna mycket efter skadan! Jag har jobbat verkligt hårt och otroligt envist! Det har gett resultat! Det kan misstas för att "hennes skador var nog inte så svåra, det syns inte på henne, hon är nästan som vanligt"! Fel, fel, fel!!! Jag skadade stora delar av hjärnan, där de kognitiva funktionerna finns. Minne, koncentration, uppmärksamhet bland annat. Dessa har jag tränat hårt på genom utmanande spel och träningsprogram. Enligt neurologiska tester är min förmåga att ta in verbal information och att tolka synintryck starkt nedsatt. Detta har jag också tränat i olika program och med olika tekniker och övningar. Därtill kommer den "påtagliga mentala tröttheten, som sannolikt är förstärkt då pat. sedan tidigare varit utmattningsdeprimerad under längre tid." "Enl. rek. viktigt med struktur på vardagssysslor för att hushålla med energin och avsatt tid för vila och återhämtning..."! Det syns inte utanpå, och därför är det svårt att förstå! 

Det går inte att krypa ner under en mossig sten, och blunda för det som är och händer, med människor här och i andra länder! Det suger musten ur mig, men jag måste och tänker stå där, på barrikaderna, och vädja, predika, och skrika så det hörs, om det behövs! Jag tänker kämpa rättvisekampen, i solidaritet med de som måste kämpa för rättvisa till sista blodsdroppen, och istället för de som inte kan och får göra sin röst hörd! Vi har alla lika värde och lika rätt, och lika rätt till allt! Jag ser gärna att fler tar bladet från munnen, och tar plats bredvid mig och fler med mig på barrikaden, så våra röster överröstar de som förespråkar den enes rätt över den andres!

Det blev en inomhusdag idag, i ren protest! 😳En orkar inte hur mycket som helst, och då måste man prioritera! Eller så hinner man inte ens prioritera innan det blivit för mycket! Och då finns det inte så mycket kvar att prioritera bland, för då är det försent! Jag fick ett samtal, och då började myrorna krypa, bina surra, och tankarna snurra! När det surrade som bäst fick jag ännu mer att tänka på! Och då vart jag så snurrig så jag inte kunde tänka klart, och allt blev kaos! Och när allt blir kaotiskt är det svårt att hitta rätt! Och ungefär där befinner sig mitt huvud nu, fast min kropp befinner sig i sängen! 😟Här har jag legat ett bra tag och snurrat, med tankarna som fortfarande surrar utan stopp! 😖Man kan bli galen för mindre, men jag har varit med om värre!😱

Plötsligt händer det, och trägen, enträgen och enormt envis vinner! När det är som mörkast, tänds ett ljus, på mobildisplayen! Äntligen har vi fått svar! Och det är som när juryn ska ge sitt utslag, och man nervöst läser textremsan för att få veta svaret, innan det synkats med skådespelarrösten! Jag ska få börja arbetsträna, igen! Gör om gör rätt! Tillbaka där jag började, och samtidigt absolut inte! Förra gången arbetsprövade jag som lärare där! Det var efter det jag dristade mig till att raskt kasta mig ut på riktiga arbetsmarknaden, med sådan kraft och frenesi, att jag tre veckor senare åkte ambulans i ilfart till Uppsala med en hjärnblödning! Så ska det inte bli nu! I lugn och ro, eller så lugnt och roligt jag förmår, ska jag vara på skolbiblioteket, och prova min arbetsförmåga! Det innebär ju också att jag blir varse den begränsade förmåga jag med all obehaglig sannolikhet har ådragit mig! Men jag har gjort stora förändringar, både i praktiken och i tanken! Inte sänkt mina krav, men justerat ambitioner någotsånär efter dagsform och förmåga! Ingen lätt process, och processen fortskrider, och lär fortsätta vartefter! Livet och jag förändras, kanske inte för var dag, men kontinuerligt, om man är som jag! Detta är iallafall ett första gigantiskt steg, på min nya rutt, på livets fantastiska resa! :-)