Trött! Det tröttsammaste ord som finns!!!
Försöker, på alla sätt jag vet och kan! Mediterar, planterar, sitter ute i solen (och nästan förgås, i hettan)...! Men, ingenting hjälper, mer än för en kort stund, och tanken, bilden och känslan, av det svala sovrummet och den sköna sängen poppar ofrivilligt och oförtrutet upp i min hjärna och upptar min kropps alla sinnen! Då sätter jag upp en Stoppskylt, och Varningstriangel, och brottsplatstejp framför dörren! För sova är skönt och bra på alla vis, men var sak har sin tid, och sover gör man företrädesvis på natten, det vet jag, för så är människan skapad, och så fungerar den mänskliga hjärnan, i samspel med naturen! Att min hjärna är skadad, och inte fungerar som den ska, kan jag inte göra så mycket åt, fast jag försöker, och gör så gott jag kan! Hade vila hjälpt, hade jag inte tvekat en sekund, men det sambandet har gått min hjärna förbi! Den bästa, och effektivaste sömnen har jag på natten, från tidig kväll, till tidig morgon. Den sömnen pånyttföder celler och funktion, låter min kropp slappna av, och stillar, i bästa fall, mitt sinne! I den bästa av världar, och i en värld och tid som flytt, skulle detta vara gott nog, och i samklang med naturen! Men...
Hjärntrött, men inte trött på livet!
Sommaren är här, tveklöst! Trädgården prunkar i de ljuvligaste färger, och snart har jag min efterlängtade secret garden, insynsskyddad! Värmen är också här, och sommarens alla mer eller mindre störande flygfän! Men det ska vara lagom av allt, för lagom är bäst, eller???? Det ifrågasätter jag starkt, allt eller inget, är mer min melodi!!! Det är då synden straffar sig självt, eller mig, mitt dumma nöt!!!
Vid 3-snåret imorse väcktes jag ur min sedvanliga intensiva drömsömn, av intensivt kattslagsmål! För varför vila när man sover, när man kan fara runt som ett jehu, och inte låta en sekund gå till spillo?!?! Så väl vaken, kunde jag efter fredsmäkling mellan katterna, varmed en bråkstake släpptes ut, i en stunds stillhet och frid, lyssna på fågelsången genom det öppna sovrumsfönstret. Lugnet strax innan makens gräsliga väckarsignal drar igång 5.15.
Men John Blunds sömnpulver var fortfarande aktivt och mitt behov ej tillfredsställt, efter helg och vilodag, med ledig tid, tillsammans, då en frisk, vilar upp sig, men en sjuk blir tröttare än någonsin, av umgänge och aktivitet!
När tystnaden åter lägrat sig, och ensamheten var ett faktum, somnade jag om, och drömmarna kunde återupptas, där de tidigare så bryskt avbröts! Efter ett par timmar började medvetandet så sakta lägra mig, och efter en stunds kamp fick jag tillslut upp ögonen, och kunde skåda det i trötta ögon knivskarpa morgonljuset!
Det är underbart med helger och sällskap och aktiviteter! Men ett helvete att hjärnan inte orkar! Jag orkar ju, och jag vill ju! Men efter sol kommer regn, och efter regn kommer sol, och det är de regniga dagarna man får vila, tänker jag! Idag är det sol, och det gillar jag! Det är vacker utsikt genom fönstret vid köksbordet, som ackompanjerar frukosten ljuvligt! Gäller bara att pumpa upp mig, så jag tar mig ur sängen och ner till köket, sen brukar det rulla på ganska bra! Sol ute, sol inne, sol i sinne!
Och jag gjorde det, och fick laddat och ingångsatt kaffebryggaren, utan större missöden, och bänkade mig vid köksbordet med kaffekoppen, och såg ljust på...!!!
Plötsligt, men inte oväntat, och framförallt inte ovanligt, känns det som någon står bakom mig och trycker ner mitt huvud, så jag inte kan räta på nacken! Snart slår jag huvudet i bordet, känns det som, och jag försöker lyfta kaffekoppen till munnen, i hopp om att koffeinet ska ge mig åtminstone en liten kick!
Nä, jag har inte nattsuddat, la mig som vanligt runt kl 21, efter att ha kämpat mig igenom de sista kvällstimmarna! Men så länge det finns liv, finns det hopp, och här finns det liv, hej hopp, se opp! :-D
