tusenoennatt

Undrar verkligen vilka ingredienser min hjärna kokar ihop till mina envisa och påträngande drömmar varje natt? Kramar och puttar kuddar, sparkar och snarkar mig igenom dem! Och jag både känner igen och känner de människor, från mitt förflutna och nu, som passerar revy! Men när jag vaknar har mötena blivit för många och för korta för att jag ska förstå vad de och dem betyder och vad jag vill med dem! Hjärnan lagrar allt vi är med om, vare sig vi vill eller inte! Det förflutna kan vi inte undgå! Vi behöver inte rota oss i det, eller älta det, men det finns där, och visar sig på det ena eller andra sättet! I mina drömmar kommer allt på en gång, och det blir på tok för många intryck i soppan! Nu ska jag lämna drömmens värld, och vara vaken, medveten och närvarande i nuet! :-)