tusenoennatt

Att jag håller mig aktiv, och att meditera blivit min grej, är för att jag inte kan, orkar eller vågar vara still. För då är risken stor att ångesten slår till, och får grepp! Jag springer fort, för att springa ifrån Ågren, som alltid går tätt bredvid, eller lurpassar bakom varje hörn! Han hoppar på mig, utan förvarning! Och sänker jag garden, drämmer han till! När jag är som tröttast, och därmed svag, får han in knockoutslaget, alltid där det tar som värst och bäst! Jag gråter, och anklagar mig själv, för min svaghet, dumhet, naivitet, mitt misslyckande, om och om igen!:(