Vilse och vilsen
Hoppas att min psykolog, som jag ska träffa senare idag, på uppföljningsmöte, ska ge mig råd och föra in mig på rätt spår, både fysiskt och tankemässigt. För nu känner jag mig rejält vilse och vilsen! Men innan dess måste jag både kamma till mig och rycka upp mig, både inför och för att klara av resan dit! Den förbannade duktigheten höll på att ta död på mig, och ändå fortsätter jag vara så dum, ja för det är enbart dumt, att pressa mig så hårt, för att vara så duktig, så att ingen ska kunna säga att jag är annat än det, fast ingen någonsin sagt annat! Jag är mycket nära tårarna nu, men jag biter ihop och håller igen! För hur skulle det se ut om någon såg mig rödgråten, eller ännu värre, med tårarna rinnande??? Och varför är det så svårt att visa hur man egentligen mår? Jo, för att det inte är många som förstår, hur man egentligen mår? Och vem är jag att må dåligt som har det så bra? Nej det är väl både bortskämt och oansvarigt, tänker jag!
Kommentarer
Trackback
