Mindfulness!
Mindfulness! Fullt närvarande i dig själv och nuet!
Känn ingen stress! Nästa år blir inte bättre! Är det inte bra idag, är det ditt eget fel! Den enda och det enda som kan göra det bra, är du själv! Jag var inte lyckligare igår, eller någon annan dag, än jag är idag, och kommer att vara imorgon! Lyckan finns inom mig, och dig. Vänta inte på att vara lycklig! Älska dig själv! Du är det enda du har, och det bästa du har, nu och alltid! Var rädd om dig, och tacksam för dig, och livet! Njut av varje stund du har, och stressa inte bort den sköna känslan du kan ha i varje stund!
Medveten närvaro i nuet! Mindfulness!
Japp, det är jobbigt! Men om vi skyller vår olycka på andra, och omständigheter utanför oss själva, får vi aldrig lycka. Och om vi väntar på något som ska ge oss lycka, som materiella ting, utanför oss själva. Om bara...Sedan...När...Så är jag rädd att vi/jag väntar förgäves!
Pengar t.ex. ger inte lycka, ej heller välstånd! Det är t.o.m. både vetenskapligt undersökt och konstaterat! Tål absolut att tänkas på, och jag har tänkt, och tänker, mycket! ;-D
"-Men man kan ju bli vansinnig på sig själv...på kuppen...!"
Japp! Just därför måste man lära sig älska sig själv! Det är dessutom en förutsättning för att förutsättningslöst kunna älska, andra!
Lev inte idet förgångna! I händelser och tillstånd som varit. De finns inte längre! Och t.o.m. minnenna av dem är blott minnen, återskapade av den nya människa du är idag! För var dag är en ny dag, och för varje ny dag är du ett nytt jag! Dina hjärnceller, med vilka du tänker, och i vilka du lagrar minnen, är nya, och förnyas för var dag som går! Alltså, för varje ny dag, nya möjligheter, en ny början, ett nytt slut! Lev heller inte i framtiden, i morgondagen, i ovissheten! På en sekund kan och händer något oförutsett! Så nuet är det vi har, och nuet är värdefullt, för nuet är Livet, nuet och endast nuet! Jag vill tacka livet!!! :-D <3<3<3
Finns det några snälla barn?
Kommer tomten bara till snälla barn? Ojämlikheten ökar, med fokus på konsumtion och tillväxt. utvidgandet av marknaden globalt tär på miljö och resurser. Men mest skrämmande är vad det gör med våra och våra barns värderingar, vilka signaler det sänder till barnen, vad vi för vidare, och de i sin tur. Egoism och konsumism, på bekostnad av solidaritet, återhållsamhet och måttlighet. Jag låter som en tråkig bakåtsträvande gammal kärring. Men jag talar hållbar utveckling. Individuellt, samhälleligt och globalt. Men det finns hopp och ljusglimtar. Men föräldrar måste ta sitt ansvar och sitt förnuft tillfånga. God kärleksfull glädjerik jul önskar jag alla därute, i varm gemenskap! <3
Julstress
Det jag bävar mest inför, är att jag bestämt mig för en tur till stan, och plågas av beslutsångest, till följd av självkännedom. Ångesten gäller inte turen i sig, utan alla de villovägar och sidospår jag riskerar lockas in på, innan jag nått det egentliga målet, och de eventuellt mycket negativa konsekvenserna som kan bli av detta. Impulskontroll är något jag lider brist på, har jag fått både höra och erfara! :-O Jag riskerar att lockas in på den fatala uppgiften att köpa julklappar, vilket var och en, även med alla hjärnceller i behåll, inser kan rent av vara skadligt såhär dagen innan dagen! :-O Giv mig styrka och led mig rätt, någon! :-O
Det ordnar sig
Försöker verkligen behålla lugnet, med allt jag lärt och erfarit. Men det är kämpigt. Tankarna far och flyger, spänd spänning. Att vara eller inte vara, göra eller inte göra?! Det handlar om attityd och inställning. Ställa mig frågan Varför?, och se till att svara ärligt, uppriktigt och inte minst klokt, på frågan! Det ordnar sig, är också ett både bra och användbart mantra!
Tunga fjät!
Hjäälp! Någon har fyllt min kropp med betong!
Är så ohemult trött! Och i mörkret stannar Melatoninet kvar i kroppen, som en tung skugga! Varde ljus!!!
Är så trött, och tung i kroppen. Orkar knappt röra mig.
Men, utan återvändo eller alternativ, ska jag kravla mig ur "sjukbädden" och gå upp, släppa in dagsljus, koka kaffe och tända juleljus!
Hum, orkar knappt lyfta kaffekoppen, eller öppna munnen och svälja kaffet!
Blickar ut över gråmulet regnigt landskap, och Svante sitter därute och blickar in och vill in, till de andra som redan kurar skymning inomhus!
Vill inte ut och promenera! Vill egentligen ingenting! Jag tror det ligger i luften!
Till sist, men inte minst!
Stressa inte ihjäl er! Det blir jul ändå! Några rätter mindre på julbordet, som ändå dignar, frukt är också godis, och det där med julklappshysteri tänker jag inte ens kommentera....Fast jag har god lust, och biter mig i tungan, och biter ihop! Fred och frid önskar jag er alla, nu då och sedan!
Julstress, istället för julefrid!
Tänk, att jag är helt övertygad om att julstressen i allra högsta grad drabbar fler kvinnor än män. Att sedan män till följd drabbas av kvinnans stressrelaterade symptom, är säkert också ett faktum. Då borde det ligga i var mans intresse att med all manlig styrka och kraft, hjälpa, uppmuntra och avlasta kvinnan. Att stressen förövrigt är en följd av såväl samhälleliga, konventionella, kulturella och individuella, reella eller orealistiska krav, är ytterligare ett faktum. Väl värt att både beakta och bekämpa! Tack för ordet, ordet är fritt! Men "allt du
säger, kan och kommer att vändas emot dig, under ogynnsamma förutsättningar, även utanför domstol"! Tankar vid köksbordet! Simma lugnt därute, ta't lugnt ta en Toy! Luv U all! Peace, love and understanding!
Tungt
Ögonlocken är tunga som bly, liksom ångestklumpen i magen. Jag känner mig förlamad. Men jag gör det jag måste. Dragit upp mig, och rullgardinerna, satt på en tvättmaskin, och bäddat sängen. Ute och inne är mörkt. Käkarna är spända, axlarna likaså. Ett mejl ska skickas. Jag gör mitt bästa.
Morgonstund
Hör klockans tickande, känner smaken av kaffe och leverpastejsmörgåsen. Stillheten och tystnaden, ensam sittandes vid köksbordet. Ute är det ljust, och snön lyser vit. Katterna bidrar till harmonin, med sin värme och sitt sällskap! Vackra Freja i fönstret, pryder lika fint som adventsljusstaken. Svante letar mat i de tomma skålarna, och lilla Leif har lagt sig till ro i min famn! Jag vill tacka livet!
Trött
Tortyr är det, att inte kunna somna och sova, den där stunden på dagen, när ögonen blir blinda, och både hjärna och kropp obrukbara. De få gånger jag ändå lyckas domna bort för en stund, är iofs tröttheten varken nämnvärt eller märkbart mindre efteråt. Det är den stora, oemotståndliga, bedövande, bedrövande, berövande tröttheten, som ingenting rår på, och som ingen bot finns för. Det finns taktiker och tekniker att lära sig, och utnyttja, och tiden läker sår, men inte alla, och inte mina. Men jag fortsätter vara tacksam för livet, och allt liv jag har i mig och kring mig, all styrka och kraft, som krävs, för att både överleva, och leva!
Rädd för rädsla
Jag har blivit rädd, rädd för att vara ensam,om jag skulle få en ny hjärnblödning eller propp, eller ett epileptiskt anfall. Rädd att ramla, rädd för att förolyckas, och inte minst rädd för att bli ensam. Rädd att mina nära och kära ska bli sjuka, förolyckas eller försvinna. De är inte många nu, och de blir färre, inte fler, som det ser ut och har varit.
Ännu en dag
En sådan där dag, som brukar benämnas, att ha vaknat på fel sida. Inte arg, ej heller död, men med en obestämd, obehaglig känsla, i både kropp, själ och hjärta. Kan vara drömmar, kan vara biverkningar, kan vara allt möjligt. Årstidernas växlingar, humörväxlingar och förvecklingar. Jag lever och lär, är nyfiken som få, läraktig därpå. Försöker iallafall, och denna dag skall icke gå tillspillo, även idag och av den skall jag lära, för alltid finns det något att lära!
