tusenoennatt

Den 14/10-2010 sjukskrevs jag med alla tecken på Utmattningssyndrom och depression. Den 16/2-2011 förnyades min sjukskrivning med samma diagnos och symptom, sedan igen den 4/5, och igen den 15/6, igen nästan 2 år senare 2012-01-18. 2012-03-26 skrev jag på ett anställningsavtal på 25% på en arbetsplats, och ett på lika mycket på en annan arbetsplats. Efter en dryg vecka fick jag outhärdlig huvudvärk och illamående. Efter 6 dagar stod jag inte ut längre och sökte hjälp på Vårdcentralen. Jag fick då utskrivet migränmedicin och åksjuketabletter att ta med mig hem. När symptomen kvarstod, och ökade, blev nästa akutmottagningen. Nu gjordes en Datortomografi som påvisade en blödning i hjärnan. Jag kördes då i ilfart med ambulans till Uppsala  där magnetröntgen dessutom visade på proppar i hjärnan. Jag har alltsedan dess varit sjukskriven. Men den 1/1 2013, bad jag om att bli friskförklarad och förklarad arbetsför åtminstone på halvtid. Jag har sedan dess varit aktivt arbetssökande, på en obefintlig arbetsmarknad, då jag blev uppsagd från min tidigare anställning redan ett år efter min sjukskrivning för Utmattningsdepression. Jag har tidigare under min sjukskrivning arbetstränat inom mitt tidigare yrke som gymnasielärare, och tyckte det fungerade bra.Den senaste tiden har dock flera katastrofer drabbat mig och min familj. Min makes mor dog, efter en kort tids sjukdom, på min födelsedag den 29/9. Jag var då inlagd på sjukhus, efter att vid två tillfällen krampat så svårt att jag fick åka ambulans till akuten. Jag hade innan detta bett min psykolog att få återuppta min medicinering med antidepressivt, och började i samband med det höra röster och få frånvaroattacker. Efter återkomsten från sjukhuset den 2/10 har jag inte återhämtat mig, utan känner klara tecken på depression, och har även diagnostiserats med det av min doktor. Jag har ännu inte fått ny antidepressiv medicin, då det visade sig att den jag tagit tidigare inte fungerade ihop med det Waran jag ätit alltsedan Stroken. Jag vill genom denna långa historia egentligen bara få lätta på trycket, och blir ändå lite förvånad om någon har orkat läsa ända hit. men jag önskar få respons av någon eller några som kanske känner igen sig, och gått igenom något liknande eller just nu befinner sig i en liknande situation. Men också ni som kommit igenom något liknande, och kan ge mig hopp. Hej hopp!