tusenoennatt

Jag trodde att livet var över när jag fick stroken! När jag knappt kunde stå på benen, inte kunde titta på teve, då jag inte kunde få ihop handlingen, den enorma tröttheten då jag sov sov sov, orkade inte klä mig, laga mat var otänkbart, liksom nästan alla sysslor, musik fanns inte på världskartan, minsta ljud och ljud skar som knivar i öronen och ögonen! Jag grät och skrek av ångest, sorg och smärta, när huvudet och själen värkte som värst! Det var 2,5 år sedan, och här sitter jag nu....!SÅ mycket har hänt, och framförallt LEVER jag!!! Jag måste vara tacksam för varje dag, varje dag jag haft, och varje dag jag får!!!:) Men också tacksam över att jag är den som fått det att hända! Tacksam över den enorma styrka jag besitter!!! Jag förundras varje dag, att det är jag! :)