tusenoennatt

Nä nu ska kors i taket ritas, för nu har det otroliga hänt. Susanne har gått på oväntat besök, i nattlinne och mjukisbyxor, till grannen två hus bort, efter 4 år som granne och ett Hej som enda konversation under denna tid. Nu har jag suttit i två timmar på Bennys och Birgittas veranda, och vi har talat om musik, om livet, om djur och barn, om skola och samhälle, om det mesta, spelat nyckelharpa och skrattat, bestämt att jag ska följa med Birgitta på nästa körövning...Plötsligt händer det, och musik förenar. Jag skrek, nej nu jävlar, till mig själv, när jag hörde, vad jag trodde var fioltoner, i fjärran, och jag traskade resolut iväg som jag stod och var mot tonerna, och uppför grannens uppfart, och klämde ur mig ett blygt, Hej och Ursäkta men....och på den vägen var det och blev det och är det! Sicken en dag, så oväntat, otippat, och glädjefyllt och inte minst lärorikt! Alla var med, och jag tror och upplevde att känslorna var och är ömsesidiga! Heja mig, heja människan, det finns hopp för både det ena och andra! :-D <3<3<3