tusenoennatt

Blir svårare och svårare att ta sig upp på morgnarna, allt eftersom sommaren obarmhärtigt lider mot sitt slut, och hösten tar vid. Hösten är, sedan mitt förra liv, förknippat med nya tag efter somnardvala, tillbaka till rutiner, nya utmaningar och nya möjligheter. Jag saknar välkomnandet av och introducerandet av nya klasser och elever, jag saknar planerandet av ny termin och läsår, jag saknar skvallret, skrattet och återseendet, av kollegor och elever, efter sommaruppehållet. Jag saknar, och jag saknar inte...Det kan aldrig bli som förr, och det skulle bereda mig stor rädsla och skräck om det var alternativet, så mycket har jag lärt, och jag har lärt mycket. Jag står fortfarande, och än mer, inför nya möjligheter, OCH utmaningar. Jag både måste och vill förändra, OCH förändras. Men det gör ont när knoppar brister, men de brister för att blomma, inte för att vissna och dö!