Oron
Det finns så mycket att oroa sig för och över, och jag har så lite att oroa mig för och över. Ändå oroar jag mig mer än många, och mindre än många. Det är fortfarande bristen på koll och kontroll som oroar mig. En dum oro, då mycket inte går att kontrollera. Men det gäller att bena ut vad och vilket som är vad. Andra människor går och bör inte kontrolleras. Väder och vind behöver jag inte oroa mig för här i Norden. Ekonomi och pengar är en stor källa till oro, helt klart skapad av mig själv, omgivning, samhälle och kultur. Mina nära och käras, mina djurs och min egen hälsa, är också en rejäl källa till oro, som tyvärr är svår, och omöjlig att kontrollera. Psykologer vet och försöker lära ut, att det som ej går att kontrollera ej ska vara en källa till oro och inte ska oroas över. Det som blir det blir, och vad gör det om hundra år, och det är relativt käre Watson, och det är en världslig sak... Leva i nuet om nuet är gott, och bara försöka ändra och ändra det som inte är det och det som går. Och mycket går inte ändra, utan är som det är, och då måste man lära sig, om inte att gilla läget, så iallafall acceptera och leva med det ändå. Att göra det är att göra det bästa av situationen, och det är det bästa, och att göra sitt bästa är det enda och bästa.
