En helt vanlig ovanlig fredag, en dag lika lik och olik andra dagar.
Tidig sängång och många timmars sömn. Nu återstår att kliva upp, dra upp rullgardiner, ta på tofflor och möta verkligheten, morgonen, och sedan dagen, och göra det med mod och entusiasm, även om man inte är jättemodig och väldigt lite entusiastisk.
Kylan får mig direkt att tveka, och lusten att minska, att upprepa gårdagens fantastiska prestationer, än mer angående möjligheten. "Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder...", ännu ett urdumt ordspråk, som jag ändock gillar att slänga mig med i tid och otid... Undrar just vad en uteliggare skulle tycka om det???
Bävar är stor inför den där präktiga duktiga morgonpromenaden, som jag trots allt gett mig fan på att jag ska göra.För envis som både synden och åsnan och geten, och på gränsen till dumenvis, och inte sällan även passerar gränsen för när man/jag borde inse och gilla läget, hur mycket man/jag än ogillar det! Lite för kallt, mycket för trött och inte så lite spänd, käkarna gnager. Tänk positivt, positivt, positivt...Hur, hur, hur??? Jo nog vet jag, åh så skönt det känns efteråt...jag veeet, men det ger inte spring i bena, för allt innan efteråt är jättejobbigt! Ska dricka kaffet jättelångsamt, tills det nästan blivit iskaffe för å skjuta upp det "oundvikliga" bara liiiteee....
Kommentarer
Trackback
