En ovanligt vanlig dag en vanlig tisdag i en ovanlig kvinnas ovanliga liv!
5.00
Gud vad snygga vi är , eller måste vara, med tanke på hur mycket skönhetssömn vi får dessa långa nätter när vi sover lika gott och länge som trygga barn! För tryggt blir det med mer närhet och mindre oro, och även katterna gillar det och är med, nära, väldigt nära, jodå på gränsen till för nära men men! :-D
8.00
Lika bra att ta min morgonmedicin, bestående av den där promenaden, när jag ändå är påklädd efter att ha skjutsat dottern till jobbet. Ok, halsduken och hörlurarna bara så ut igen. See U!
10.00
Tillbaka efter nåstan en timmes dansande promenad med hög musik i de jätteloka hörlurarna! :-D
Så, vad ska man göra nu, alla oändliga timmar, när andra jobbar, och jag vill men inte orkar, något men vet inte riktigt vad, allt eller inget, så tråkigt, så trött men kan och vill inte sova.
11.00
Det bidde en dusch, för kall svett och blöta kläder är oskönt. Och i duschen passar man på att duscha av hyllor och tvättmaskin och sätta på tvättmaskin och torka ur badkaret. När man torkat sig tar man handduken och fortsätter torka av hyllor och handfat och tillsist toalettstolen innan handduken åker i tvätthinken, som ju också är avtorkad såklart. Jomensåatt, man har det inte roligare...
12.00
Isande kall och frossknottrig, så gör kroppen när hjärnan skickar fel signaler, och jag kan inget göra. Massa kläder och täcken och händerna under täcket och täcket uppdraget till näsan och försöka vila helst somna men svårt när man fryser så, moment 22.
13.30
Med Freja tryggt och varm vid min sida i soffan, lyckades jag, insnodd i täcke å kläder, med händerna i armhålorna, att somna en stund. Och nu är värmen i kroppen tillbaka, liksom hungern i magen, och jag funderar på att våga krångla ur mig ur täcket och gå upp och kolla om jag har turen att ha en Findus färdigrätt i Frysen, jag råkar tycka hästkött är riktigt gott! ;-O
14.00
Gör mitt bästa att få i mig Pannbiffen, halva portionen nu, vilket betyder, en pannbiff, några minimorötter, lite tärnad potatis och några vattniga ärtor, som nu hotar att återbördas till matlådan. Jo aptiten är inte vad den varit och som den borde, och det är en sorg, då mat är ett nöje när det är som det ska.
Nu är det snart dags för dagens förhoppningsvis sista utmaning, men troligtvis inte sista, då det mesta innebär en utmaning numera; Psykologtid!
Undrar vad jag ska prata med henne om idag då? Ja det brukar ge sig och ge resultat, och då är det som det ska och måste vara. Ok, slutfunderat för nu, nu måste en bege sig!
Kommentarer
Trackback
