"Kvällens debattämne. Depression en biverkning vid sjukdomen stroke."
Fråga: Vad gör så att man blir deppad, är det förlusten av sitt gamla liv, eller handikappet i sitt nya liv efter stroken?
-Ja vad är det som gör att Du blivit deppad? Hur mår Du?
-Ja vad är det som gör att Du blivit deppad? Hur mår Du?
Jag-Upp och ner som en jojo, upp som en sol, ner som en pannkaka, ångest och sorg, glädje och skratt, ont i hjärta, oro i hela kroppen
-Hej Susanne Är det just det gamla livet du saknar?
Jag-Delvis, men också osäkerheten vad det "nya" livet ska bli. Jag blir aldrig "frisk" för jag kan inte träna upp och få tillbaka de förmågor jag förlorat, bara kompensera och hantera livet utan dem och acceptera mig utan dem och lära känna den "nya" Susanne som är och blir
Fråga:Okej, du saknar ditt gamla liv och är rädd att det nya inte ska innehålla bra saker i livet. Jag vet själv att jag under en period inte fann min mening med livet. Just att jag hade ingen mening. Det var tufft och det skrämde precis som Du säger... Har du känt någon lösning att hitta?
Jag- Jag saknar mina förmågor och kanske att jag inte tillfullo tog vara på dem och det liv jag hade förut, men det betyder att jag nu uppskattar och tar tillvara allt jag har och kan långt mer, så på ett galet vis var Stroken bra, jag fick stanna upp och tänka till, omvärdera, börja om, göra om, göra rätt
Svar- Vem har sagt så, att du inte kan träna upp det du har förlorat? Förmågor som vi tidigare haft, kan man lära om sig till att få tillbaka igen. Nästa allt går att träna upp igen, kanske inte precis lika bra. Men klart mycket bättre än det är idag. Det gäller att träna på det vi är dåliga på och inte bara det vi är bra på!!
Jag- Jag är i mitt yrke som gymnasielärare beroende av min hjärna och en tankekapacitet på topp till minst 100%
Fråga: Okej, å det fungerar inte idag att jobba som? Om jag inte tar helt fel så är det mindre än 2 år sen du blev drabbad. Rätta mig om jag har fel. Till mig sa dom på rehab att man har ca 4 år på sig att göra de stora förändringarna = träna tillbaka funktionerna. Det går om man ser på lång sikt, kanske inte helt 100% i allt. Men allt till det bättre.
Hur långt vill Du komma Susanne, vad har Du för mål?
Hur långt vill Du komma Susanne, vad har Du för mål?
Jag- Bara drygt 10 månader sedan stroken, men innan dess över ett år heltidssjukskriven för kraftig utmattningsdepression. Jag har hela tiden försökt komma tillbaka men fått bakslag. Jag har aldrig varit tålmodig, utan otålig och intensiv, allt eller inget svart eller vitt. Jag är arbetssökande nu på 50% men det måste bli på en plats där jag kan vara där kraven inte är lika höga som där jag varit. Jag tror starkt på att jag kommer att hitta min plats och mening så småningom, när tiden är mogen, men jag gjorde ett drastiskt uppbrott och förändring för ca 4 år sedan, så något "gammalt" liv har jag inte att återvända till, allt är bara nytt och framåt.
Fråga: Jag blev själv tillsagd av sjukvården att -"Du kommer aldrig kunna använda din vänster arm mer, du kommer åka i en el-rullstol. Det är din framtid, det är ditt liv , Stefan"....
Jag ville INTE tillbaka till mitt gamla liv, jag skapade ett nytt. Helt från grunden. Sakta byggde jag upp det igen, utan att sätta för höga mål eller för låga. Vi människor har en förmåga att stressa fram något. Så varför gå tillbaka till något som vi har facit på var inte så bra!
Mitt liv var katastrof innan min stroke, nu är det kanon! Just för att jag har facit på hur jag inte skall leva mitt liv.
Så mycket handlar just om vad vill man, realistiska långsiktiga och kortsiktiga mål.
Så Susanne nu vet både Du och jag hur vi inte ska leva, så vad ska vi göra då tycker du?
Jag ville INTE tillbaka till mitt gamla liv, jag skapade ett nytt. Helt från grunden. Sakta byggde jag upp det igen, utan att sätta för höga mål eller för låga. Vi människor har en förmåga att stressa fram något. Så varför gå tillbaka till något som vi har facit på var inte så bra!
Mitt liv var katastrof innan min stroke, nu är det kanon! Just för att jag har facit på hur jag inte skall leva mitt liv.
Så mycket handlar just om vad vill man, realistiska långsiktiga och kortsiktiga mål.
Så Susanne nu vet både Du och jag hur vi inte ska leva, så vad ska vi göra då tycker du?
Jag: Det vi gör, gör så gott vi kan och mer ändå, älska livet och njuta av så mycket som möjligt så ofta som möjligt och mer ändå!
Svar. Susanne, absolut, vi måste förstå att vi duger precis som vi är, med våra handikapp. Vi vill ju högprestera till vad? Till att DÖ?
Jag brukar säga åt dom jag coachar att se, låtsas att du står på startlinjen på ett lopp 110 meter häck. Du ser bara målet där borta 110 meter bort. Pang där går startskottet. Tänker du på alla hinder på en gång. Ja då kommer du inte ens över det första hindret. Se varje hinder när de kommer på din väg och när du behöver hoppa så hoppa bara det hindret..... sen samma sak till nästa och nästa och där kommer mållinjen... tiden och platsen du kom på är ointressant. Du kom i mål och hoppade alla hinder ett och ett. INTE ALLA PÅ EN GÅNG! Då hade du aldrig passerat mållinjen.... Du hade misslyckats och blir besviken och ledsen..... men hoppa ett i taget, ta ett problem i taget i livet och hoppa det problemet... du ska känna hur skönt det kommer att vara när hinder efter hinder i livet passeras ett och ett och försvinner bakom oss! Se framåt se målet, ta hindren ett och ett... ramlar ett, så ta nästa....
Jag brukar säga åt dom jag coachar att se, låtsas att du står på startlinjen på ett lopp 110 meter häck. Du ser bara målet där borta 110 meter bort. Pang där går startskottet. Tänker du på alla hinder på en gång. Ja då kommer du inte ens över det första hindret. Se varje hinder när de kommer på din väg och när du behöver hoppa så hoppa bara det hindret..... sen samma sak till nästa och nästa och där kommer mållinjen... tiden och platsen du kom på är ointressant. Du kom i mål och hoppade alla hinder ett och ett. INTE ALLA PÅ EN GÅNG! Då hade du aldrig passerat mållinjen.... Du hade misslyckats och blir besviken och ledsen..... men hoppa ett i taget, ta ett problem i taget i livet och hoppa det problemet... du ska känna hur skönt det kommer att vara när hinder efter hinder i livet passeras ett och ett och försvinner bakom oss! Se framåt se målet, ta hindren ett och ett... ramlar ett, så ta nästa....
Kommentarer
Trackback
