tusenoennatt

Sista sommarmånaden. Tiden går så fort, och det känns som man inte hänger med, och jag vill skruva ner farten. Jag är lite rädd, eller ganska mycket, eller snarare skräckslagen. Det måste och ska hända något nu till hösten, men vad vet jag inte, med säkerhet, inte ens med en klar aning, och det skrämmer mig, helt klart. Det kommer att bli många tankar och funderingar, och säkert en hel del ältande och malande. Oro är, och varar, och jag tror knappast den skulle försvinna, även om jag visste, för en oroad själ och ande, är en orolig själ och ande. Jag jobbar på, har jobbat hårt på, och ska och måste fortsätta jobba, ännu hårdare på, Mindfullness. Konstruktivt och helande tänkande och kännande.