Sömnlös
Aj då. Alltid otrevligt att vakna efter några timmars sömn, mitt i natten, då jag av erfarenhet vet att det brukar betyda ingen mer sömn, och en lååång natt följt av en jooobiiig dag. Men om jag försöker ändra inställning och förutsättning genom att tänka positivt så kanske jag somnar. Det är ju ångesten över tanken att inte somna om som gör att jag inte somnar om. Och nu fick jag ångest över att jag inte kan sluta ha ångest, och jag tror det kan kallas ett Moment 22? Lite blodig och spännande kriminaldramatik kanske kan få mig på andra lika oangenäma tankar, men rikta bort dem från mig själv, och kanske kan hjälpa? Om inte annat så har jag nog använt tiden bättre genom att höra på, i mitt tycke, riktigt bra litteratur, under den inaktiva sömnlösheten, minsann. Nu skulle sömnvetare säga att, icke, inget stimulerande vid sömnlöshet, utan mörkt, tyst, svalt och just sysslo-och-intrycksklöst. Men när man har en malande turbohjärna som sätter igång med en rivstart med orostankar gäller det att avleda uppmärksamheten!
