tusenoennatt

Shit vad jag har haft roligt idag, mot alla odds, för plötsligt händer det, och därför ska man aldrig misströsta. Ta tag, nya tag, och jag tog tag i kofoten, och bände loss hela vindskyddet, planka för planka, med höga stönanden och risk för nedklubbning och utslagning, sen tog jag krattan och krattade löv i stora högar och fick fram små spirande knoppar av vit- och blåsippor, och sen tappade jag greppet, eller iallafall var orken totalslut. Svettig, illröd av delad kyla och ansträngning, darrande otränade muskler i ben och armar, och hungern slog till som sig bör vid lunchtid. Jag får nog anse dagens värv vara avklarat, men jag känner att jag faktiskt har lite krafter kvar, men om jag sparar mig och sparar lite roligt och delar upp det roliga så kan jag ju dra ut på det och ha roligt många dagar, för många plankor och många löv återstår!