tusenoennatt

Nu kom den stora, obarmhärtiga, oemotståndliga, och inte minst obotliga, sömnigheten. Upp som en sol med tuppen, ner som en pannkaka långt innan solnedgång. Sitter som en trasa, med tunga ögonlock och spända käkar, och känner det starka antiklimaxet. Men här och nu är ändå riktigt bra, för jag har haft en härlig dag, och än är den ej över, och än finns hopp om återuppståndelse, om inte idag, så helt klart en annan dag!