tusenoennatt

Fullmånen oroar, väcker, och håller mig vaken i natten! Som bäddat för grubbel och grubblerier! Oron, min ständige följeslagare! Och nog finns det saker att oroa sig för och inför. Men oro löser inga bekymmer! Ibland kan det kännas som om oro blivit ett behov, ett missbruk! Oroar jag mig inte, kan jag komma på mig med att oroa mig för det! Har jag glömt något viktigt, som jag borde oroa mig för och inför? Oron som griper om mitt hjärta, och sätter sig som en klump i bröstkorgen! Jag har oroat mig så länge, och så mycket, att jag gjort det till en del av mig! Jag har packat min ryggsäck full och tung av oro och bekymmer! Ändå är det så svårt att kasta av sig den, lämna den bakom, och gå framåt och vidare! "Jag tänker, därför är jag" sa Descartes! Men man kan tänka, och man kan grubbla och älta, och det är stor skillnad! Tankar kan analysera och lösa! I tankarna vet jag att saker är som de är. I tankarna vet jag att det blir som det blir. I tankarna vet jag, att det ordnar sig! I tankarna vet jag, att det som blir, var meningen, och att ödets, eller Guds vägar äro outgrundliga! Alltså ingenting jag varken kan ändra på, eller bör försöka ändra på! Dessutom blir framtiden så mycket mer spännande om jag tänker på det viset! Men då nuet är allt jag vet något om, och kan göra något åt, är det här mina tankar och känslor ska vara! Nu är det natt, och tystnad råder! Njuta av den och stillheten! Det kravlösa, det vilsamma! Inväntar morgonen och dagen med en bok istället! Avleder uppmärksamheten och ger ett annat fokus!