tusenoennatt

Nu har jag tänkt för mycket, igen! Använt min skadade del av hjärnan, som då protesterar, i form av hjärnutmattning!

Det liknar den utmattning man skulle känna om man vakat, sömnlös, i en vecka i sträck!

Jag vet att det inte går att föreställa sig, för väldigt få har varit vakna i en hel vecka! Inte heller jag har det, men jag har varit trött bortom sans vid överansträngning och dålig sömn!

Då har jag utmattad däckat, och sovit som en död, tills kroppen äntligen återhämtat sig, och blivit redo för nya tag, uppgifter och utmaningar!

Skillnaden nu är att jag aldrig återhämtar mig. Jag blir aldrig riktigt redo! Jag kan uthärda och överleva. Men det är en ständig kamp, kamp för att leva, livet, och det krävs ibland, nästintill omänsklig styrka!

Det som inte dödar, härdar, sägs det, men kan också sägas omvänt, att hade jag inte varit hård och härdad, hade jag nog inte levt!

När jag nu ändå är igång att förklara situationen...Vid trötthet hjälper vila och sömn, vid hjärntrötthet har det liten eller ingen verkan.

Tänk då att kroppen och hjärnan sänder signaler, som om du varit vaken en vecka, och ögonen knappt går att hålla öppna, och sova är det enda du orkar tänka på.  Men att både sömn och vila förnekas dig och du tvingas vara vaken!

Tortyr brukar detta kallas, och tortyr är vad det är! Men jag ser och upplever ändå en tydlig förbättring, som ger en absolut förhoppning!

Bara jag får uppleva, och kan njuta, av dagar som kommer och går, tillvarata tillfällen som uppstår...

Jag har efter mitt trauma upplevt saker jag aldrig vågat hoppas på, och jag vågar nog säga, aldrig skulle upplevt, om om inte vore!

Hjärntröttheten är som ett knytnävsslag i solar plexus, som däckar en för stunden, men som man efter en stund reser sig ifrån! Det gäller bara att vänta ut smärtan!