tusenoennatt

Utmattning är ingenting som slår till som en blixt från klarblå himmel. Utmattning är något man arbetat sig till, under en mer eller mindre lång period. Utmattad blir man av olika orsaker, men oftast av en kombination av orsaker, både yttre och inre, som  personlighet, benägenhet och omständigheter! Utmattning drabbar också olika, och vilka som drabbas och varför är också olika, vi är helt enkelt olika, men i mångt och mycket, ofta väldigt lika. Det finns mycket forskning kring utmattning och stress nu, och forskningen går vidare, i raskt takt, i takt med att allt fler uppvisar symptom på stressrelaterad utmattning, och påföljande depressionsliknande symptom. Utmattningsdepression/syndrom, är en mycket farlig sjukdom! Utmattning och stress skadar såväl kropp som själ! De symptom som tyder på utmattning, såsom extrem trötthet, uttröttbarhet och sårbarhet, är alla tecken på att vi redan har fått skador. Stress skadar vitala organ, inte minst hjärnan! Jag tänker inte gå in på alla forskningsresultat kring detta, utan tänker bara tala av egen erfarenhet, och av allt jag erfarit och lärt, under flera års tid, då jag med ljus och lykta sökt efter svar, och gjort analyser kring orsaker och verkan! Diagnosen Utmattningssyndrom, fick jag första gången 2005, samma år som jag tog min Gymnasielärarexamen, och fick mitt första jobb som gymnasielärare! De två första krascherna varade en, till ett par månader, innan jag återgick till arbetet! Idag vet jag oändligt mycket mer om orsaker och verkan, än vad jag visste då! Jag vet att jag fötts med HSP, HögSensitivPersonlighet, som tar in, och bearbetar mycket, och mer än de flesta. Idag vet man att ca var tredje person är en sådan, och att många av oss drabbas av just utmattningssyndrom! Duktighetssyndromet, som framförallt kvinnor uppvisar, är dessutom en stark riskfaktor för att drabbas av utmattning. Och på det kan vi lägga den skrämmande utveckling och väg vårt samhälle tagit. Så nog finns det orsaker, så det räcker, och blir över, och visst ger de konsekvenser, så det räcker, och blir över! Att ändra samhället i en handvändning är inte görbart! Det enda vi kan ändra och kontrollera, är oss själva! Endast vi kan i slutändan göras ansvariga för vårt eget liv, och mående och välmående! Vi har inte en pistol riktad mot huvudet som tvingar oss, inte ett strypkoppel runt halsen som obevekligen drar oss, i fel riktning! Nu, nästan 5 år senare, och lika många diagnoser på Utmattningssyndrom, 2 Gymnasieskolor på min meritförteckning, som slutar den 14/4 2012, då jag drabbades av en Stroke, med både blödning och blodproppar, i hjärnans båda frontallober! Jag hade då varit heltidssjukskriven sedan 15/10 2010, då jag skickades hem från jobbet, gråtandes och krampandes av ångest och frustration! Jag försökte ett par gånger, men lyckades inte, komma tillbaka till arbetet! Efter 1 år, gav arbetsgivaren upp hoppet om mig, och förlängde inte min anställning! Jag började både antidepressiv medicinering, och KBT terapi, och stresshantering! 2012 började jag, på eget bevåg, att arbetsträna. Jag fick bli extraresurs på en skola, och i mitt tycke en gratisresurs, och mitt ego och självrespekt gjorde att jag avslutade träningen och sökte och fick, nytt jobb på 50%! Som vanligt gav jag mig in i i, och gav av mig, till 100%, och mer om det varit möjligt! Ingenting hade jag tydligen lärt! Min hjärna klarade inte mer nu, och brast, med akut ambulansfäd till hjärnskadeintensiven på Uppsala akademiska sjukhuset! Jag vet idag att det inte var värt det! Och att jag överlevde var en gåva!Och den gåvan är jag skyldig att förvalta och ta vara på, viket jag gjort och gör! Jag fick en ny chans, en andra chans! Jag är både samma person som innan, men också en helt annan person. Min personlighet kan jag göra mycket lite åt, men jag låter den styra mitt liv, och inte tvärtom! Men framförallt styr jag mitt eget liv, och tar eget ansvar för mitt eget liv! Jag har satt upp mål med mitt liv, hur jag vill leva, hur jag vill vara, etc! De målen måste jag påminna mig om, ofta och regelbundet, för att inte hamna ur kurs, eller tillbaka i gamla hjulspår! Men var och en måste hitta sina egna mål, och sin egen väg! Men att ta del av andras erfarenheter, och andra kloka tänkare och filosofer, har hjälpt mig mycket på min resa, min resa som bara börjat, och inte tar slut förrän i graven, om ens där?! Mindfulness, är både en livsstil och en levnadsfilosofi, kanske kan man kalla det religion, i vid bemärkelse. Det är där jag hamnat, i mitt sökande efter, "frälsning", "hållbar utveckling"! Jag har studerat och studerar, erfar och gör erfarenheter, och sist, men inte minst, tar jag lärdom! Som lärare vet jag, att det krävs både tid och engagemang, och envishet för att få kunskaper och färdigheter! No pain, no gain! "Fame costs, and here is where you start paying, in sweat!" Ta vara på livet, och tacka livet, det är en gåva och en ynnest!