Hjärntrött, men inte trött på livet!
Sommaren är här, tveklöst! Trädgården prunkar i de ljuvligaste färger, och snart har jag min efterlängtade secret garden, insynsskyddad! Värmen är också här, och sommarens alla mer eller mindre störande flygfän! Men det ska vara lagom av allt, för lagom är bäst, eller???? Det ifrågasätter jag starkt, allt eller inget, är mer min melodi!!! Det är då synden straffar sig självt, eller mig, mitt dumma nöt!!!
Vid 3-snåret imorse väcktes jag ur min sedvanliga intensiva drömsömn, av intensivt kattslagsmål! För varför vila när man sover, när man kan fara runt som ett jehu, och inte låta en sekund gå till spillo?!?! Så väl vaken, kunde jag efter fredsmäkling mellan katterna, varmed en bråkstake släpptes ut, i en stunds stillhet och frid, lyssna på fågelsången genom det öppna sovrumsfönstret. Lugnet strax innan makens gräsliga väckarsignal drar igång 5.15.
Men John Blunds sömnpulver var fortfarande aktivt och mitt behov ej tillfredsställt, efter helg och vilodag, med ledig tid, tillsammans, då en frisk, vilar upp sig, men en sjuk blir tröttare än någonsin, av umgänge och aktivitet!
När tystnaden åter lägrat sig, och ensamheten var ett faktum, somnade jag om, och drömmarna kunde återupptas, där de tidigare så bryskt avbröts! Efter ett par timmar började medvetandet så sakta lägra mig, och efter en stunds kamp fick jag tillslut upp ögonen, och kunde skåda det i trötta ögon knivskarpa morgonljuset!
Det är underbart med helger och sällskap och aktiviteter! Men ett helvete att hjärnan inte orkar! Jag orkar ju, och jag vill ju! Men efter sol kommer regn, och efter regn kommer sol, och det är de regniga dagarna man får vila, tänker jag! Idag är det sol, och det gillar jag! Det är vacker utsikt genom fönstret vid köksbordet, som ackompanjerar frukosten ljuvligt! Gäller bara att pumpa upp mig, så jag tar mig ur sängen och ner till köket, sen brukar det rulla på ganska bra! Sol ute, sol inne, sol i sinne!
Och jag gjorde det, och fick laddat och ingångsatt kaffebryggaren, utan större missöden, och bänkade mig vid köksbordet med kaffekoppen, och såg ljust på...!!!
Plötsligt, men inte oväntat, och framförallt inte ovanligt, känns det som någon står bakom mig och trycker ner mitt huvud, så jag inte kan räta på nacken! Snart slår jag huvudet i bordet, känns det som, och jag försöker lyfta kaffekoppen till munnen, i hopp om att koffeinet ska ge mig åtminstone en liten kick!
Nä, jag har inte nattsuddat, la mig som vanligt runt kl 21, efter att ha kämpat mig igenom de sista kvällstimmarna! Men så länge det finns liv, finns det hopp, och här finns det liv, hej hopp, se opp! :-D
Kommentarer
Trackback
