tusenoennatt

Depression: Då den modigaste och starkaste, blir livrädd, liten och svag!!! Ångesten är nedtyngande som betong, och lägger ett tungt ogenomskinligt skynke över vett, sans och verklighet! Den påklistrade ytan ler av gammal vana, tårarna torkar man, och de lämnar inga spår! Man skrattar fast man gråter, man andas fast man kvävs, men framförallt visar man ingenting, för ångest är inte vackert, och ångest gör dig ful, och vi vill ha det vackert, rent och fläckfritt! Så därför sitter jag här, och ser solen, och vill gå ut, men kan inte, för ångesten är för tung, och rädslan för stor! Kan inte möta någon, för öppnar jag munnen kanske allt det svarta slipper ut, och skriet lämnar strupen, och jag skräms och skrämmer bort!