tusenoennatt

Att sova middag är jobbigt! När jag vaknar är det som en mörkläggningsgardin som fastnat, och ett kugghjul som rostat ihop! Det gör ont att öppna ögonen, minsta ljud låter som en siren, i den förskräckta hjärnan, och det tar en god stund att förstå vad som händer och vart jag befinner mig! Det gäller att ta några riktigt djupa andetag, och mycket varsamt och försiktigt väcka den stackars hjärnan med "syrgashjälp", det gör ont när hjärnor brister...! Nåväl, nu är både kropp och knopp vakna och har stigit opp, så nu finns det gott om gott hopp, att det ska bli nåt! Iallafall ska jag sätta igång med nåt gott till middag! :-D