Tredje Årsdagen!
Så var den "födelsedagen" till ända! 3-årsdagen! Denna dag för tre år sedan minns jag inte så mycket av, annat än vad som återberättats för mig. Men jag minns att jag vaknade i ambulansen till Uppsala, på väg till hjärnskadeintensiven. Ingen visste om de skulle behöva öppna skallen och lätta på trycket, så inte hjärnan skulle explodera. Och jag ville inte veta! Jag kommer också ihåg salen där jag låg, med sladdar över hela min kropp, i det hjärtskärande skriket från de andra skadade i samma sal! De sprutade i mig morfin var och varannan timme! Däremellan fick de snurra ut mig ur sladdarna jag snurrade in mig i! Jag klarade mig, inte helskinnad, men levande! Nu ligger jag i den säng, som jag så intensivt längtade till då! Här råder det lugn och harmoni, som jag behövde då, men inte kunde få! Tillslut tröttnade de på mitt tjat om eget rum, att de körde in mig i ett förrådsrum! Där låg jag och grät, och trodde livet var slut! Men man vet ingenting, egentligen, om vad som blir! Det vet jag nu!
