tusenoennatt

Är så stolt och glad över allt jag orkar och orkat sedan min Stroke! Och trots  både det och lång utmattningsdepression/syndrom innan den! När jag ser tillbaka till 2012, stroke, och ännu längre 2010, utmattningsångest/depression...! Jag har kämpat som ett djur, oförtrutet oupphörligt! Inte misströstat, mer än i ensamhet, mer än inombords, för det mesta! Jag har trott på bättre tider, i alla lägen! Från djupaste hål, brantaste stup, mörkaste mörker! För jag har inte haft något val! Nu sitter jag här, med så mycket bakom mig, och så mycket framför mig, som jag ser så mycket fram emot! Det jag en gång trodde var nästintill ouppnåeliga mål, lärde jag mig, att med en åsnas envishet, går det allra mesta att få och nå! Just idag är jag stark! Dagar kommer och går, oavbrutet! Det som inte sker och är idag, kan ske och vara imorgon! Men jag är nog klart rädd om mina dagar, då jag var på vippen att inte få uppleva fler, Gud förbjude! Varje dag är en gåva, och en möjlighet till tacksamhet och glädje! Ville bara säga det!😃❤️