tusenoennatt

Jag tror att man genomgår en sorgeprocess i ganska givna oundvikliga steg! Det krävs styrka att ta sig igenom processen, som jag tror i slutändan och i sista steget är Acceptans! Acceptans behöver inte betyda att man "gillar läget", men att man accepterar läget, för vad kan man annars göra! Men för den skull betyder heller inte att acceptera läget, att läget är konstant! DÄR hittar jag styrkan att kämpa och kämpa vidare!INTE till något "bättre", bara vidare, KANSKE till något annat, om man finner det spännande! VÄGEN är målet, resan är vägen, resan är livet!!! Länge leve livet!!!😃💪👍❤️